en blå måndag.

Det har varit en lång dag med både lärarvikariat och eftisjobb. Påskpyssel i två omgångar och tusen fjädrar som ska plockas upp från golvet. Måndag, ösregn, en förkylning på gång och en sambo som varit bortrest i sex dagar.

Inte precis någon vinnarfeelis. Men så fick jag den här nyheten.

Och inte bara Måns, KAJ också! Det ska vara Vörå för att göra en sådan artistkombination helt logisk.

Juli, solsken, ledighet och en familj att gå på familjefest med. Jag kräver inte att vårt barn ska gilla mumsMåns. Men KAJ, där finns det helt enkelt inte något alternativ.

Det blir nog en bra dag det här ändå. Och den bortresta sambon. Om en timme är han här.

 

att skapa en ny garderob.

Jag har inte bara en passion för barnvagnar. Jag råkar också vara väldigt intresserad av barnkläder. Utbudet hos de stora kedjorna har jag stenkoll på men jag surfar också ofta runt och drömmer om plagg från dyrare märken som Mini Rodini. Barnplaggsguiden är en bra blogg om ni vill hålla er uppdaterade om de senaste kollektionerna och läsa recensioner av olika märkens varor. Nu bryr ju sig inte bebisar om vad de har på sig, så länge kläderna är bekväma och tillräckligt varma/kalla men jag tycker ändå det är väldigt roligt med genomtänkta mönster och sköna material. 

Det finns dock ett problem med mitt intresse. Jag är rätt sparsam. Som för någon vecka sedan när jag hittade ett par jättefina byxor med katter på, vid Lindex i Jeppis. Då lät jag dem hänga kvar eftersom jag visste att vi skulle få 20% rabatt vid öppningen av nya Vasa-Lindex någon dag senare. Tror ni att byxorna finns här? Förstås inte. Så nu får vår Mini vara utan kattbyxor eftersom jag såg en chans att spara 1,80€.

För den som vill spara pengar (och på miljön!) är det förstås en himla tur att loppis finns. Där har jag hittat en hel del riktigt fina, knappt använda plagg för någon euro styck. 

Till exempel allt det här fick jag för 10€. Och då kostade koftan 5. Fem euro är egentligen lite över min loppisgräns men sedan såg jag att samma kofta fortfarande fanns på Lindex för 19,90. Det värmde.

Och den här färgklicken. Kläder från Polarn och Pyret letar jag alltid extra noga efter. Och speciella plagg som de svart-blårandiga byxorna, de är storlek 74 och passar väl först om typ ett år men jag kunde inte låta bli att köpa dem. De är ur en kollektion som Littlephant gjorde för Lindex och jag skulle gärna ha alla plagg. Dessutom kostade de 60 cent. Här är annars ett ganska bra exempel på vad jag gillar för stil. Prickar och ränder.

Imorgon ordnas ett Muksukirppis här i Vasa och dit ska jag gå med Emilia. Jag har hört att folk köar utanför och att det kan vara värre än på Hullut Päivät på insidan. Mer spännande än så kan väl inte en lördag bli.

en bloggfödelsedag.

Vet ni vad!? Den här veckan fyller min blogg fyra år. Då på våren 2011 var papper.fi stort och jag gillade den portalen väldigt mycket. Blogglayouterna var snygga och det bildades en slags gemenskap mellan alla som bloggade där. Sevendays.fi har lyckats återskapa lite av papperkänslan och med en större tidning i ryggen så hoppas jag att de lyckas. Bara de skulle bli lite mer ipadvänliga.

Från papper flyttade jag sedan till wordpress och vidare till blogspot. I den vevan försvann hela mitt bildarkiv från 2011 och det känns så himla surt. Bilderna finns sparade och någon gång har jag nog tänkt på att jag borde ladda upp dem igen. Att plocka in rätt bilder till 433 inlägg känns dock som ett helt sommarjobb.

Födelsedagsveckan (som också råkar vara pampasveckan) till ära tycker jag vi tar en tillbakablick på vad som hänt i mars de senaste fyra åren.

Mitt allra första inlägg kan ni hitta här. 2011 summerade jag pampasveckan i siffror, älskade min lila halare och Andreas tappade rösten.

och låten, det var förstås Salem al Fakir-I'm so happy.

I mars 2012 skrev jag min kandidatavhandling, gick på sitz i vit halare, drömde om vårvärme och firade pampas i vanlig ordning. Och ja,  köpte en lägenhet. Jag gillar meningen "förutom att vi behöver en hel del nya möbler så ska några väggar målas och annat smått fixas". Hittills har vi alltså lagt pärlspont i kök och matsal, målat matsal och hall och tapetserat en vägg och målat golvet i sovrummet. Lite smått fixande helt enkelt.

I april kan vi fira treårsjubileum i det här huset.

2012 var det stora Euphoria-året. Låten spelades en gång i timmen på Ollis och jag kan fortfarande få rysningar när jag hör den.

För två år sedan, alltså 2013 började min bloggiver dö ut och från mars finns det bara 6 inlägg. Då färgade vi ägg (När ska vi påskpyssla flickor!?!), firade påsk och förvånande nog, pampas. Dessutom hade jag lite framtidsångest.

I mars ifjol jobbade jag heltid som barnträdgårdslärare och hade ingen inspiration till att blogga överhuvudtaget, men som vanligt såg jag fram emot våren.

Utanför bloggen hände det ju ändå en del saker.

Vi ordnade vi bastukväll vid Domus bothnica.



Och så  firade vi faktiskt pampas det året också. Med våffelfrukost och dagsfest på Ollis. En sjunde och sista gång och det var precis lika bra som de tidigare åren.

Fyra år av mars. Vårkänslor, fester och vardag. Två mer dokumenterade år och två mindre. Jag ska se till att den här bloggens femte levnadsår blir ett värt att dokumentera.

ett onsdagshurra!

Dagens bästa nyhet står Lagerhaus för, eller ja, Anna-Lena som jag läste det hos först. I maj öppnar nämligen Lagerhaus en webshop som skickar till Finland.

Ännu är vi inte framme vid en konkret affär dit du kan gå och känna dig lycklig mellan hyllor fulla med vimplar, servetter, paketpapper och små totalt onödiga porslinsskålar i vackra mönster. Men en webshop är en fin början.

En av fördelarna med Sverige kom plötsligt lite närmare.

Bild från Välkommen hem.

 

lådan är här.

Så kom den då, mammalådan. Vi hämtade ut den igår och jag behövde bara peta ett litet hål i kartongen för att konstatera att det var den gamla. Lägg till att jag var trött och hungrig och ni förstår besvikelsen. Jag ville inte ens titta på innehållet.

Förstås kunde jag inte hålla mig särskilt länge och efter att ha jämfört lådorna mer noggrant kan jag ändå konstatera att de är rätt lika. Båda har sina för- och nackdelar och båda verkar ha en förkärlek för sparkbyxor i underliga färger. Använder folk sparkbyxor?  Eller som Andreas uttryckte sig "de verkar ha valt kläder lite mera för finnar". Nu ska vi inte gå närmare in på hans uppfattning om trendkänslan hos majoriteten av vårt lands befolkning, men lite tråkigt känns det ju t.ex. med en body med bara finsk text på.

Men det fanns ju också fina saker. Som en randig pyjamas och en dregglis med giraffer på. Och många praktiska saker som hårborste, badtermometer och nagelsax. Saker som är bra att ha och  som kostar att köpa. För oavsett om en del av plaggen åker längst in i skåpet så motsvarar inte penningersättningen det värde som lådan har. Dessutom kommer alla textilier från inhemska tillverkare och kvaliteten verkar bra. Kanske det är jag som inte förstår mig på finsk design helt enkelt. 

Det enda som egentligen riktigt harmar är sovpåsen. Den från 2015 är harmonisk i färgerna och lite retrosnygg i mörk turkos. Den från 2014 är hysteriskt limegrön med apor på. Men i värsta fall måste jag ju köpa en till sovpåse. Det kan jag leva med. 

En stor tacksamhet och en liten besvikelse. Det går nog över.
Och ja. Idag meddelade Kela att de första nya lådorna skickas imorgon. Vi var ohyggligt nära.

Fredagsmiddag.

 

Det var fredagsförmiddag. Andreas skulle komma hem sent och vi hade varken ingredienser eller inspiration till någon middag. Då kom ett meddelande med erbjudande om musslor. Musslor, pommes frites och aioli, om vi var nöjda med det som tilltugg. Nöjda? Det var ungefär det bästa som kunde hända.

Så vi tackade ja och sedan åt och umgicks vi tills både mat- och fredagskoman slog till. Det var en fin kväll.

 

veckans bästa dag.

Hurra för fredag! På jobbet studerade vi både solförmörkelse och såg på film.  Lilla Jönssonligan och cornflakeskuppen, en film jag sett säkert 10 gånger.  De av oss som är födda i början av 2000-talet var skeptiska till en början (det var ju inte animeeeerat!) men de ändrade snabbt åsikt.

På vägen hem köpte jag lösgodis och fredagstulpaner och snart blir det mussel-middag hemma hos Emilia och Anton. Mer fredag än så kan det väl inte bli.

Och ja, det var ju den där koftan jag fastnade för på Blossom. Jag kunde liksom inte släppa den och när jag märkte hur besviken jag blev över att den inte fanns i Vasa, då visste jag att det var kört. Lite extrapengar från loppisförsäljningen och en sambo som skulle norrut på jobb senare och den var min. Den är mintgrön, passar både nu och sen och ja, bara så himla fin.

Hoppas ni har en riktigt fin fredag!

att ha tisdag.

Godmorgon tisdag! Eller morgon och morgon, jag är nu inne på min andra frukost. Kombinationen av att vara morgonpigg och ha eftermiddagsjobb ger liksom väldigt långa förmiddagar.

Snart ska jag ändå cykla iväg på 1-månadskaffe. Både för att fira fröken som nu funnits en månad och för att fira att Emilia nu varit mamma lika lång tid. Det senare känns nästan som en större bedrift.

På jobbet ska vi vara ute hela dagen (bra väderplanering där!) och ikväll ska jag gå på Vip-öppning av den nya Lindexaffären här i Vasa.

Bebismys, utelekar och modemingel. Tre rätt olika program som sammanslaget nog ska bli en riktigt bra dag.

 

havsluft.

I helgen drack vi inte bara kaffe i Jakobstad. Vi hann också åka till både villan i Vexala och i Vallgrund. För vädret, det var ju helt otroligt.

 

jeppis.

När vi kör norrut för att besöka Andreas familj så åker vi oftast också en sväng till Jakobstad. "Här bor kvaliteten" som stadens motto så fint lyder och det kan jag nog delvis hålla med om. Shopping- och caféutbudet är kanske inte det största, men det som finns, det är bra. Mina favoritställen är Sunds trädgård, Blossom och Skorpan och idag blev det en runda till alla tre.

På Sunds hade jag hoppats hitta något nytt till påsk men utbudet var ganska dåligt på den fronten. På Blossom blev jag däremot kär i en alldeles för dyr kofta och på Skorpan var kanelbullarna precis lika gudomliga som vanligt. Ett sådant café tycker jag att Vasa saknar. Tänk er en grön innergård, uteservering på sommaren, sangria, nybakat, en trubadur och ljusslingor mellan träden. Jag lovar att jag skulle gå dit.

 

en fin finländsk förmån.

I Finland har ju alla gravida den enorma förmånen att få hem en Moderskapsförpackning en tid före babyn föds. Mammalådan har visat sig vara en bidragande orsak till vår låga barndödlighet och den har gett många finländska barn en tryggare start i livet. Brittiska BBC har uppmärksammat fenomenet och i svenska föräldraforum tror många knappt att det är sant när lådan kommer på tal. Att vi får en massa saker. Helt gratis.

Jag som älskar förmåner, barnkläder och paket har förstås sett fram emot just det här paketet extra mycket. I höstas började jag forska i när årets låda skulle börja delas ut och kände mig lugn när det talades om januari/februari 2015. Men så hände inget. Jag fick ta googlandet till en ny nivå och med hjälp av finska babyforum luskade jag ut att i alla fall lådans innehåll skulle släppas sista veckan i februari.

Innehållet kan ni se på bilden och jag tycker det var över förväntan. Fina färger och en del smarta nyheter som att halaren nu kan dras ihop till åkpåse. En mindre trevlig nyhet var dock att lådan börjar delas ut under våren. Våren?! Mars? April? Maj? Ge mig ett datum så jag vet vad jag kan förvänta mig.

Idag var jag ändå tvungen att skicka in ansökan eftersom det ska göras senast 2 månader före beräknad nedkomst (!), så nu är det bara att vänta och hoppas. Förstås är jag tacksam också för fjolårets version men ändå. So last year.

Något annat som börjar kännas ute är lådans namn. Babylåda känns mer 2015.

 

En golvhistoria.

Nå hur blev det där golvet då?! Jag förstår att ni alla undrar och jag tror det är bäst att jag tar det från början.
I augusti ifjol drabbades Vasa av några dagar med syndaflodsliknande åskskurar och enorma regnmassor. Vasabladet la ut bilder på översvämmade korsningar och det rann in vatten i de flesta butikslokaler under marknivå. Medan allt det här pågick solade jag mig på villan i Vallgrund och hade ingen aning om att himlen öppnat sig ett tiotal kilometer bort. Därför var jag inte det minsta orolig över att fönstret i vårt sovrum stod öppet.

Öpnna fönster och syndafloder är föga överraskande ingen bra kombination och jag kom alltså hem till en mindre översvämning. Då började projekt golvkaos som nu äntligen är över.

Utgångsläget såg alltså ut så här. Ett brunt, ganska vanligt laminatgolv som sammanband sovrum och vardagsrum.

 Där ser ni fönstret. Från det var det vatten ungefär 3 meter in i rummet. Det måste liksom ha regnat vågrätt. Hårtorken och matsodan är desperata torkningsförsök.

 Det visade sig dock att vatten runnit under laminatgolvet och det enda vi kunde göra var att riva upp allt för att se hur det såg ut under. Det spännande med att bo i en gammal lägenhet är ju att man aldrig riktigt vet vad man kan hitta och här hade vi tur. Fram kom nämligen en ekparkett i helt okej skick.

 Vi flyttade in i vardagsrummet och Andreas såg ingen mening i att försöka inreda det vettigt. Det var ju bara en tillfällig lösning medan vi funderade på nästa steg. Där sov vi sedan från augusti till december. Efter att allt var helt torrt var jag helt inställd på att slipa den gulnade parketten och måla den vit. Han sa att det skulle se ut som ett plastgolv och vi kompromissade genom att slipa och vitvaxa golvet.

Det borde ha blivit bra men det var något som skar sig med golvmaterial och vax och resultatet blev flammigt och det gulaktiga träet lyste igenom på många ställen. Det där med vax och målarfärg går ju tyvärr inte så bra ihop med att vara gravid och jag hann googla graviditet, nymålat och hjärnskador i oändliga kombinationer så här tog vi en paus och flyttade tillbaka allt.

Tills för en vecka sedan. Då bar vi ut allt igen och medan vi roade oss i Helsingfors så kom Kim för att slipa upp och måla golvet igen. Tre varv Betolux Akva senare fick jag alltså det jag önskat från början. Ett vitt golv.

Resultatet blev super och nu hoppas jag det ska hålla sig snyggt länge, länge.

att åka till hufvudstaden.

Hej! Det blev visst onsdag före jag återhämtat mig från huvudstaden, inredningskaos och jobb. Helsingfors var bra, hotellfrukosten ännu bättre och Mamma Mia det allra bästa. Åk och se den om ni inte gjort det. Skådespelarna var otroligt duktiga och hela Svenska teatern stod och dansade i slutet. Till och med de fina damerna på balkongerna.

Helsingfors är ingen favorit när det gäller shopping men Zaras barnavdelning hade jag sett fram emot att gå till. Där höll de på att renovera så alla kläder var intryckta i ett hörn och ventilationen var avstängd. Eftersom man knappt kunde andas på övrevåningen var det upplagt för snabba impulsköp, vilket ju iofs. är ganska smart av dem. Vi valde dock det andra alternativet. Att gå ut så snabbt som möjligt.

Eftersom det inte blev några kläder satsade jag mina pengar på fina kort från akademen och roliga småsaker från Tiger. Och kaffe. Kaffe kan tydligen vara himla dyrt.

Det här är helgens enda bild. Fotat just före vi skulle gå till tåget och åka hem till det nymålade golvet. Det var nervöst kan jag lova.

 

fyra fredag.

• Jag får ha både lunchsällskap idag och middagsgäster ikväll. Det är alltid lite roligare att äta tillsammans med andra. 

• Imorgon tar vi tåget ner till Helsingfors. Där ska vi se Mamma Mia, gå i affärer och äta hotellfrukost. När jag bokade biljetterna i början av december kändes den sjunde mars evinnerligt långt borta men nu är det tydligen dags. 

• När vi kommer hem har vi (förhoppningsvis) ett nytt sovrumsgolv. Den golvhistorien är värd ett helt inlägg i sig och nu hoppas jag verkligen att det ska bli färdigt. Och superfint. Eller bara fint duger egentligen, bara det blir klart. 

• Oavsett hur grått och slaskigt det är så är det ändå fredag. Världens bästa dag helt enkelt.  

Att ha tio veckor kvar.

Idag blir den här magen 30 veckor. Två årstider, sju månader, 30 fredagsmys. En oändligt lång tid som gått otroligt snabbt. Det finns liksom inte så mycket carpe diem i att vara gravid. Du ser fram emot att nå vissa veckor, mot ultraljud och läkartider och mot att bli ledig. Och ja, förstås mot att få träffa den där typen som bor i magen. Det känns ännu lite väl surrealistiskt för mig att förstå, men jag har höga förhoppningar på att få någon slags insikt under de här sista 10 veckorna.

Fysiskt har jag mått väldigt bra hela tiden. Noll illamående och sparsamt med andra besvär. Förstås en enorm trötthet som nu har lättat lite, antagligen beroende på både vårljus och järntabletter.
Psykiskt är det svårare. Jag har ett ganska stort kontrollbehov och just gällande en graviditet är det så himla lite du kan påverka och kontrollera. Allt ska ske så naturligt (och långsamt!) och på samma vis som det gjort i all tid. Nu är jag förstås tacksam för ultraljud och blodprov och andra medicinska under de inte hade förr, men ändå. Jag kan ju inte vara helt säker på att bebisen lever och har det bra, växer och är frisk, och det är så frustrerande. I det här skedet kan jag ju ändå se att magen blir större och känna hur den rör sig så lättare har det blivit för varje vecka som gått.

Då jag inte kan påverka så mycket vad som händer i kroppen så har jag i stället lagt allt fokus på att ha kontroll över det praktiska som behöver köpas och ordnas före hen är här. Jag behöver veta att jag i alla fall försökt mitt bästa för att bebisen ska trivas hos oss. Andreas tycker att jag är lite onödigt stressad och hävdar att vi skulle hinna fixa allt en vecka före. Antagligen inte omöjligt men han skulle bara veta hur många findit-fynd, nätrabatter och billiga miniplagg från loppis vi hade missat under den tiden.

10 veckor kvar. 12 för att vara på den säkra sidan. Ännu går det fint att vänta.

välkommen mars.

Måndag. Ny månad, ny jobbvecka och första arbetsdagen efter många lediga dagar. Det känns i huvudet kan jag lova. Men även om det var skönt med sportlov så känns det skönt att vara igång igen, speciellt då det inte är så många veckor kvar.

När jag har mycket tid kan jag lätt bli lite manisk. Endera läser jag böcker i flera timmar, bygger pussel med tusentals bitar, fastnar i olika dataspel eller så något helt annat. Oftast sysselsätter jag mig ändå med städning och det har jag hållit på med nu en tid. Rensat ur, sålt,  skänkt och slängt bort saker, flyttat runt möbler och köpt förvaringslådor för att hålla ordning. Ordning ger mig ro i själen men man blir också himla trött av att rusa runt och klättra upp och ner för att placera om prylar. Därför är det tacksamt med vardag och lite mer saker att tänka på än var vi ska ha alla handdukar.

Idag skulle vi ha kunnat hänga upp alla eftisbarn på tork, precis som de tre vännerna på bilden. Det är blött, men vet ni. På väg till jobbet såg jag flera fordon som sopade trottoarerna. Mars och rena gator. Det blir nog bra i år också.