att välja ett namn.

 

Listan med flicknamn var lång, den med pojknamn desto kortare. Jag vet inte varför det känns svårt med pojknamn, men jag vet att flera andra sagt samma sak. Att det var en pojke kände jag däremot på mig redan från början. Inte på grund av några speciella matcravings, hur jag mådde eller huruvida jag fick hårigare ben eller inte (jo, det ska vara ett tecken!) utan bara för att jag visste. Jag skulle ha blivit riktigt förvånad om vi fått se en flicka på ultraljudet. Men där var han, grabben.

Vi valde att ta reda på kön då i vecka 21. Mest för att kunna skapa oss en bättre uppfattning om vem det var där inne. Nu säger ju inte ett visst kön så mycket, men det blev ändå mera verkligt. Bebisen blev en person.

Namnet Melker började vi fundera på rätt tidigt och vi var överens från början. Lite orolig var jag över att han inte skulle se ut som en Melker men lyckligtvis gjorde han det. Annars skulle stackarn nog vara namnlös tills han kan bestämma själv vad han vill heta.

Melker härstammar från hebreiskans Melchior (en av de tre vise männen!) och betyder ljusets konung. En lysande framtid som skådespelare i skolans jultablå alltså. Annat kan han väl inte, med en pappa som fortfarande är stolt över sin rollprestation som Josef.

Finaste lilla farbrorn.

 

28 dagar.

Njut av tiden, den går så snabbt är ett råd jag fått fler än en gång och jo, det stämmer faktiskt. Idag blir den här herremannen fyra veckor gammal. Samtidigt som jag inte vet vad vi gjort av de dagarna så känns det också ganska skönt att han blir äldre. Lite mer vaken och lite mindre skör för varje dag som går. För växer, det gör han, i alla fall på bredden. Än så länge en typ som verkar nöjd med det mesta i livet så länge han får mat i samma sekund som han känner sig hungrig. Mogen för sin ålder, tyckte de från rådgivningen.

Han gillar att sova i vagnen så det blir någon runda varje dag. Ibland i skogen och ibland i stan. Än så länge verkar han gilla affärer och caféer vilket är himla tacksamt för min del. Och vagnen? Jag älskar den fortfarande.

Helt opartiskt världens bästa bebis.

Och kanske ni kommer ihåg min besvikelse över mammalådan? Jag följde tipset om mammalådsloppis (fint uttryck) på facebook och hittade en blivande mamma som gärna ville byta åkpåse med mig. Aporna for till Esbo och i stället fick vi årets modell. Suveränt.

vikt och längd.

På min babyshower fick alla i uppgift att gissa vilken dag bebisen skulle födas och vad han skulle ha för strategiska mått. Det där med dagen blev ju inte helt lätt eftersom man kunde börja gissa först från den första maj. Att han skulle komma tre veckor för tidigt kunde väl ingen tro, men Fia var i alla fall närmast med sin gissning på den tionde maj.

Måtten gick ju ändå att uppskatta och här hade de flesta, inklusive jag själv, tagit i rejält. Hans födelsevikt och längd var slutligen 3230g och 48cm. Med tanke på att han hade kunnat vänta ännu fem veckor vågar jag inte riktigt tänka på hur stor han hade hunnit bli under den tiden. Nu var han ju ändå riktigt passlig.

Mia blev den lyckliga vinnaren här, då hon gissade på 3269g och 49 cm. Nästan på pricken.

vardagsbubblan.

Nu har vi varit hemma en vecka och jag vet inte riktigt vart dagarna far. Idag åt vi frukost halv elva och nu är det ju snart eftermiddag.

Ännu är vi ganska styrda av han ska äta med minst tre timmars mellanrum, för att gulsoten ska försvinna helt och därför går mycket tid åt till att fundera på när han äter och hur mycket och vilken tid han måste vakna för att äta igen. Att väcka en bebis som sover känns så himla bakvänt, men värdena sjunker stadigt och snart hoppas jag att han ska få följa sina egna rutiner.

Lite andra saker gör vi förstås ändå.

Vi har en hel del besök. Här träffar han sin kusin Matilda.

Och det betyder en hel del kaffedrickande.

Så har vi gjort vagnpremiär. Varje dag vi är ute så konstaterar vi att det nog är något vi missat med årstiden. Det är ju liksom våår.

Så besöker vi sjukhuset och tar blodprov. Efter igår trodde de ändå att vi inte ska behöva göra fler kontroller. Det hoppas jag innerligt.

Och resten av tiden bara myser vi.