ny blogg.

Om man fastnar och behöver ny inspiration kan det hjälpa att byta miljö, så nu flyttar jag.

Här kan ni följa mig i fortsättningen och jag hoppas att en lite nyare och fräschare blogg med mera finesser ska motivera mig att uppdatera lite oftare. 

nouw.com/mariehakans är alltså adressen. Vi ses!

att ha firat midsommar.

 

En midsommarhelg som först kändes lite oplanerad och ovanligt lugn men som sedan visade sig bli ovanligt fin. Vi inledde villasäsongen, förvånades över vädret som blev bättre än lovat och åt god mat och mycket jordgubbar.

Melker firade helg med att sova rekordmycket. Timme efter timme i vagnen, i någons famn och i bilen. Han tyckte nog att det här med sommar och villaliv var en hemskt bra uppfinning.

 

sju snabba.

Jag hittade en lista hos Anna. Perfekt när jag inte riktigt hittar tid för att blogga något genomtänkt med fina bilder. En himla tur egentligen att jag inte kom med i Sevendays-gänget, jag skulle ju ha haft prestationsångest varje dag.

Bilden är från i fredags när vi gick hem från årets första seglislunch, då vi till och med kunde sitta ute och äta. Den toma sandöstranden skvallrar ändå om att solskenet inte riktigt räckte för badväder.

1.Vilken är den dominerande färgen i din garderob? Vitt och olika nyanser av blått.

2.Hur såg ditt liv ut för tio år sedan? För tio år sedan var jag 15 och hade just fått sommarlov från mitt första år i gymnasiet. Körde mycket vespa och levde sommarliv med mina vänner. Jobbade antagligen som lekledare i simskolan och for på olika villafester på helgerna. Älskade limegrönt och turkost. Lyssnade på Cascada och var oftast olyckligt kär.

3.Om du skulle byta stad att bo i, vart skulle du flytta? I Finland gillar jag Vasa allra mest, men annars kanske Stockholm. Ett hus vid havet på Västkusten kunde också vara något, eller så vilken stad som helst i sydeuropa för vädrets skull.

4.Favoritappar på mobilen? Instagram, bloglovin, facebook och tyvärr, Candy crush soda saga. På sommaren blir jag också plötsligt väldigt beroende av olika väderappar. Inatt t.ex. kände jag att jag måste öppna foreca eftersom midsommarvädret nu fanns med i långtidsprognosen. Som att det skulle göra någon skillnad så här två veckor i förhand.

5.Vad heter du i andranamn?

Elisabeth

6.Vad gör dig glad? Familj, vänner, god mat, presenter och fina saker.

7.Vad gör dig arg? När saker inte går som jag tänkt.

 

att ha på väggen.

Jag gillar olika posters och tavlor men kan ändå aldrig bestämma mig för exakt vad det är vi ska ha på väggarna. När jag kom in på Fashionells instagramkonto såg jag ändå något som jag visste skulle passa. Ett Birthday print med Melkers födelsetid och mått.

För en gångs skull struntade jag i att "det där är ju himmelens lätt att göra själv". Förstås skulle det vara enkelt att fixa ihop en liknande men eftersom jag saknar både printer som kan skriva ut i annat än A4 och framför allt, tid, så är jag glad att jag bara klickade hem en.

En annan tavla jag gärna skulle ha på väggen är den här.

Min fantastiska värld från Isa form.

Den tror jag Melker skulle gilla att ha vid sängen. Som han inte sover i, men ändå.

 

 

Dagens bästa.

De här två. Melker tyckte det var himla festligt att hälsa på Selma. Eller ja, han tyckte väl att de hade en hemskt fin lampa och att hon hade många bra leksaker. Selma som är lite mera medveten om vad som händer runt henne blev stel av chock över att det låg någon viftande typ på hennes lekmatta.

Juni. Nyklippta gräsmattor, hägg som blommar, ljusa nätter och ja, regn och stormvindar. Ännu har jag inte alls fått någon sommarkänsla, men jag antar att den kommer i samma stund som vädret skärper sig. Ser man på Fanny samma tid ifjol så var det ju inte direkt någon sommarvärme då heller.

Att Lillemor bloggar igen. Jag följde hennes blogg flitigt då för fem-sex år sedan och hon är precis lika underhållande, självutlämnande och bra på att formulera sig som förr. De har dessutom bott i vår lägenhet när tvillingarna var små, vilket är lite extra roligt. De gånger vi oroat oss över hur det skulle gå att bo här med barn så tänker jag alltid på dem. Kan man bo med två bebisar så måste det ju liksom gå med en.

att välja ett namn.

 

Listan med flicknamn var lång, den med pojknamn desto kortare. Jag vet inte varför det känns svårt med pojknamn, men jag vet att flera andra sagt samma sak. Att det var en pojke kände jag däremot på mig redan från början. Inte på grund av några speciella matcravings, hur jag mådde eller huruvida jag fick hårigare ben eller inte (jo, det ska vara ett tecken!) utan bara för att jag visste. Jag skulle ha blivit riktigt förvånad om vi fått se en flicka på ultraljudet. Men där var han, grabben.

Vi valde att ta reda på kön då i vecka 21. Mest för att kunna skapa oss en bättre uppfattning om vem det var där inne. Nu säger ju inte ett visst kön så mycket, men det blev ändå mera verkligt. Bebisen blev en person.

Namnet Melker började vi fundera på rätt tidigt och vi var överens från början. Lite orolig var jag över att han inte skulle se ut som en Melker men lyckligtvis gjorde han det. Annars skulle stackarn nog vara namnlös tills han kan bestämma själv vad han vill heta.

Melker härstammar från hebreiskans Melchior (en av de tre vise männen!) och betyder ljusets konung. En lysande framtid som skådespelare i skolans jultablå alltså. Annat kan han väl inte, med en pappa som fortfarande är stolt över sin rollprestation som Josef.

Finaste lilla farbrorn.

 

28 dagar.

Njut av tiden, den går så snabbt är ett råd jag fått fler än en gång och jo, det stämmer faktiskt. Idag blir den här herremannen fyra veckor gammal. Samtidigt som jag inte vet vad vi gjort av de dagarna så känns det också ganska skönt att han blir äldre. Lite mer vaken och lite mindre skör för varje dag som går. För växer, det gör han, i alla fall på bredden. Än så länge en typ som verkar nöjd med det mesta i livet så länge han får mat i samma sekund som han känner sig hungrig. Mogen för sin ålder, tyckte de från rådgivningen.

Han gillar att sova i vagnen så det blir någon runda varje dag. Ibland i skogen och ibland i stan. Än så länge verkar han gilla affärer och caféer vilket är himla tacksamt för min del. Och vagnen? Jag älskar den fortfarande.

Helt opartiskt världens bästa bebis.

Och kanske ni kommer ihåg min besvikelse över mammalådan? Jag följde tipset om mammalådsloppis (fint uttryck) på facebook och hittade en blivande mamma som gärna ville byta åkpåse med mig. Aporna for till Esbo och i stället fick vi årets modell. Suveränt.

vikt och längd.

På min babyshower fick alla i uppgift att gissa vilken dag bebisen skulle födas och vad han skulle ha för strategiska mått. Det där med dagen blev ju inte helt lätt eftersom man kunde börja gissa först från den första maj. Att han skulle komma tre veckor för tidigt kunde väl ingen tro, men Fia var i alla fall närmast med sin gissning på den tionde maj.

Måtten gick ju ändå att uppskatta och här hade de flesta, inklusive jag själv, tagit i rejält. Hans födelsevikt och längd var slutligen 3230g och 48cm. Med tanke på att han hade kunnat vänta ännu fem veckor vågar jag inte riktigt tänka på hur stor han hade hunnit bli under den tiden. Nu var han ju ändå riktigt passlig.

Mia blev den lyckliga vinnaren här, då hon gissade på 3269g och 49 cm. Nästan på pricken.

vardagsbubblan.

Nu har vi varit hemma en vecka och jag vet inte riktigt vart dagarna far. Idag åt vi frukost halv elva och nu är det ju snart eftermiddag.

Ännu är vi ganska styrda av han ska äta med minst tre timmars mellanrum, för att gulsoten ska försvinna helt och därför går mycket tid åt till att fundera på när han äter och hur mycket och vilken tid han måste vakna för att äta igen. Att väcka en bebis som sover känns så himla bakvänt, men värdena sjunker stadigt och snart hoppas jag att han ska få följa sina egna rutiner.

Lite andra saker gör vi förstås ändå.

Vi har en hel del besök. Här träffar han sin kusin Matilda.

Och det betyder en hel del kaffedrickande.

Så har vi gjort vagnpremiär. Varje dag vi är ute så konstaterar vi att det nog är något vi missat med årstiden. Det är ju liksom våår.

Så besöker vi sjukhuset och tar blodprov. Efter igår trodde de ändå att vi inte ska behöva göra fler kontroller. Det hoppas jag innerligt.

Och resten av tiden bara myser vi.

 

 

 

 

 

Att ha två män i sitt liv.

Här har det varit tyst och händelselöst en tid. Orsaken är att det varit desto mer händelserikt än någonsin här hemma. För i torsdags kom han till oss, världens finaste pojkbebis. Tre veckor för tidigt och en ganska stor chock för alla inblandade. Men vad kan man, med en mamma som är besatt av att vara i tid.

 

Det viktigaste är ändå att vi alla mår bra. Han är lite för gul i hyn ännu och har därför fått ligga i ljusvård och stå ut med fler blodprov än jag tagit under hela mitt liv. Att bli hemsläppta var otroligt skönt och nu hoppas vi innerligt att vi inte behöver åka tillbaka.

Ni ska få veta mera, kanske om någon dag. Först ska vi vänja oss med att ha en till typ som sover i vår säng.

Men den andre mannen då? Han är fortfarande också världens finaste. Och idag firar vi att det är sex år sedan vi träffades. Hur det gick till kan ni läsa mera om här. När jag skrev det inlägget firade vi två år tillsammans. Då hade jag nog ingen aning om hur vardagen kunde se ut fyra år senare. En himla fin vardag.