Att ha två män i sitt liv.

Här har det varit tyst och händelselöst en tid. Orsaken är att det varit desto mer händelserikt än någonsin här hemma. För i torsdags kom han till oss, världens finaste pojkbebis. Tre veckor för tidigt och en ganska stor chock för alla inblandade. Men vad kan man, med en mamma som är besatt av att vara i tid.

 

Det viktigaste är ändå att vi alla mår bra. Han är lite för gul i hyn ännu och har därför fått ligga i ljusvård och stå ut med fler blodprov än jag tagit under hela mitt liv. Att bli hemsläppta var otroligt skönt och nu hoppas vi innerligt att vi inte behöver åka tillbaka.

Ni ska få veta mera, kanske om någon dag. Först ska vi vänja oss med att ha en till typ som sover i vår säng.

Men den andre mannen då? Han är fortfarande också världens finaste. Och idag firar vi att det är sex år sedan vi träffades. Hur det gick till kan ni läsa mera om här. När jag skrev det inlägget firade vi två år tillsammans. Då hade jag nog ingen aning om hur vardagen kunde se ut fyra år senare. En himla fin vardag.