skriv och skriv om.

Ni vet känslan när man tror att man är färdig med något och sedan får tillbaka ett stort rött streck och kommentaren "Tack för manuskriptet. Roligt att du är så här långt!". 

Nej, kanske ni inte vet. Och riktigt så illa var det inte heller. Men ändå. "Så här långt" !?! Jag undrar vilken del av "Här får du min färdiga gradu", handledaren inte förstod. Även om hon är ett proffs på tomrumspedagogik så menade jag inte " här får du min nästan färdiga gradu som jag vill ändra och skriva om i en evighet". I alla fall är jag ganska säker på att det inte var så jag menade.

Jag är så innerligt trött på den där texten. Jag vet vad som är dåligt och var det är lite oklart. Jag vet. Men jag har så svårt att bry mig. Att känna att det är viktigt eller att mitt bidrag till forskningen blir större om jag formulerar om och om igen. Att bidra med något till forskningen har nämligen aldrig stått speciellt högt på min bucket-list. Det skulle vara att donera något organ i så fall, inte att babbla på om digitala verktyg i undervisningen. 

Men nu jag ska ändra, utveckla och förtydliga in i det sista. Jag vill ju ändå att det ska bli så bra som möjligt. Eller ja, till en viss gräns.  Sedan ska jag slipa pinnstolar. Jag tänker mig att det är en rätt passande syssla för att få ut lite bitterhet.