Igår hade jag plötsligt inget att göra så jag sydde ett kuddfodral. Det händer faktiskt ibland det där. Att jag syr saker och jag blir lika förvånad varje gång det sker. Jag har liksom i 23 år levt med inställningen att det är omöjligt att sy och att det är något som bara människor som mamma klarar av. I lågstadiet sa en lärare något i stil med "Oj hohho Marie, man kan nog inte lära dig att sy". Hon skulle bara veta. Jag kan inte lova att det blir rakt eller rätt på första försöket men något blir det ändå och ni kan tro att jag är löjligt stolt över varenda liten grej.
Här har ni det första projektet. Ett fodral till iPaden. Med foder och allt.
Jag märkte att fodral var tacksamma så ett sådant åt virknålarna har det också blivit.
Det hittills största projektet var ett nytt draperi till köket. Jag är mer typen som syr och ser sen hur det blir och här skulle det mätas och vara rakt och allt möjligt. Men fint blev det. På burken sitter också en liten fågel av samma tyg som virkfodralet.
Alltså ja tycker hede e riktit avancerade saker ja :D å fina kuddfodral! / hon som fick hör att on varken kan sy elo tänk av en viss högstadielärare ;)
SvaraRaderaNämen tack! Men gud! Väldigt moget att säg åt nån att di int kan tänk :D
RaderaSuper fina sysaker! Säger hon som fick höra att hon inte kan laga mat men ändå blev fet och frodig :D
SvaraRaderaHaha, ja men he e ju viktigast att man själv e nöjd me he man lagar :P
Radera