ny blogg.

Om man fastnar och behöver ny inspiration kan det hjälpa att byta miljö, så nu flyttar jag.

Här kan ni följa mig i fortsättningen och jag hoppas att en lite nyare och fräschare blogg med mera finesser ska motivera mig att uppdatera lite oftare. 

nouw.com/mariehakans är alltså adressen. Vi ses!

att ha firat midsommar.

 

En midsommarhelg som först kändes lite oplanerad och ovanligt lugn men som sedan visade sig bli ovanligt fin. Vi inledde villasäsongen, förvånades över vädret som blev bättre än lovat och åt god mat och mycket jordgubbar.

Melker firade helg med att sova rekordmycket. Timme efter timme i vagnen, i någons famn och i bilen. Han tyckte nog att det här med sommar och villaliv var en hemskt bra uppfinning.

 

sju snabba.

Jag hittade en lista hos Anna. Perfekt när jag inte riktigt hittar tid för att blogga något genomtänkt med fina bilder. En himla tur egentligen att jag inte kom med i Sevendays-gänget, jag skulle ju ha haft prestationsångest varje dag.

Bilden är från i fredags när vi gick hem från årets första seglislunch, då vi till och med kunde sitta ute och äta. Den toma sandöstranden skvallrar ändå om att solskenet inte riktigt räckte för badväder.

1.Vilken är den dominerande färgen i din garderob? Vitt och olika nyanser av blått.

2.Hur såg ditt liv ut för tio år sedan? För tio år sedan var jag 15 och hade just fått sommarlov från mitt första år i gymnasiet. Körde mycket vespa och levde sommarliv med mina vänner. Jobbade antagligen som lekledare i simskolan och for på olika villafester på helgerna. Älskade limegrönt och turkost. Lyssnade på Cascada och var oftast olyckligt kär.

3.Om du skulle byta stad att bo i, vart skulle du flytta? I Finland gillar jag Vasa allra mest, men annars kanske Stockholm. Ett hus vid havet på Västkusten kunde också vara något, eller så vilken stad som helst i sydeuropa för vädrets skull.

4.Favoritappar på mobilen? Instagram, bloglovin, facebook och tyvärr, Candy crush soda saga. På sommaren blir jag också plötsligt väldigt beroende av olika väderappar. Inatt t.ex. kände jag att jag måste öppna foreca eftersom midsommarvädret nu fanns med i långtidsprognosen. Som att det skulle göra någon skillnad så här två veckor i förhand.

5.Vad heter du i andranamn?

Elisabeth

6.Vad gör dig glad? Familj, vänner, god mat, presenter och fina saker.

7.Vad gör dig arg? När saker inte går som jag tänkt.

 

att ha på väggen.

Jag gillar olika posters och tavlor men kan ändå aldrig bestämma mig för exakt vad det är vi ska ha på väggarna. När jag kom in på Fashionells instagramkonto såg jag ändå något som jag visste skulle passa. Ett Birthday print med Melkers födelsetid och mått.

För en gångs skull struntade jag i att "det där är ju himmelens lätt att göra själv". Förstås skulle det vara enkelt att fixa ihop en liknande men eftersom jag saknar både printer som kan skriva ut i annat än A4 och framför allt, tid, så är jag glad att jag bara klickade hem en.

En annan tavla jag gärna skulle ha på väggen är den här.

Min fantastiska värld från Isa form.

Den tror jag Melker skulle gilla att ha vid sängen. Som han inte sover i, men ändå.

 

 

Dagens bästa.

De här två. Melker tyckte det var himla festligt att hälsa på Selma. Eller ja, han tyckte väl att de hade en hemskt fin lampa och att hon hade många bra leksaker. Selma som är lite mera medveten om vad som händer runt henne blev stel av chock över att det låg någon viftande typ på hennes lekmatta.

Juni. Nyklippta gräsmattor, hägg som blommar, ljusa nätter och ja, regn och stormvindar. Ännu har jag inte alls fått någon sommarkänsla, men jag antar att den kommer i samma stund som vädret skärper sig. Ser man på Fanny samma tid ifjol så var det ju inte direkt någon sommarvärme då heller.

Att Lillemor bloggar igen. Jag följde hennes blogg flitigt då för fem-sex år sedan och hon är precis lika underhållande, självutlämnande och bra på att formulera sig som förr. De har dessutom bott i vår lägenhet när tvillingarna var små, vilket är lite extra roligt. De gånger vi oroat oss över hur det skulle gå att bo här med barn så tänker jag alltid på dem. Kan man bo med två bebisar så måste det ju liksom gå med en.

att välja ett namn.

 

Listan med flicknamn var lång, den med pojknamn desto kortare. Jag vet inte varför det känns svårt med pojknamn, men jag vet att flera andra sagt samma sak. Att det var en pojke kände jag däremot på mig redan från början. Inte på grund av några speciella matcravings, hur jag mådde eller huruvida jag fick hårigare ben eller inte (jo, det ska vara ett tecken!) utan bara för att jag visste. Jag skulle ha blivit riktigt förvånad om vi fått se en flicka på ultraljudet. Men där var han, grabben.

Vi valde att ta reda på kön då i vecka 21. Mest för att kunna skapa oss en bättre uppfattning om vem det var där inne. Nu säger ju inte ett visst kön så mycket, men det blev ändå mera verkligt. Bebisen blev en person.

Namnet Melker började vi fundera på rätt tidigt och vi var överens från början. Lite orolig var jag över att han inte skulle se ut som en Melker men lyckligtvis gjorde han det. Annars skulle stackarn nog vara namnlös tills han kan bestämma själv vad han vill heta.

Melker härstammar från hebreiskans Melchior (en av de tre vise männen!) och betyder ljusets konung. En lysande framtid som skådespelare i skolans jultablå alltså. Annat kan han väl inte, med en pappa som fortfarande är stolt över sin rollprestation som Josef.

Finaste lilla farbrorn.

 

28 dagar.

Njut av tiden, den går så snabbt är ett råd jag fått fler än en gång och jo, det stämmer faktiskt. Idag blir den här herremannen fyra veckor gammal. Samtidigt som jag inte vet vad vi gjort av de dagarna så känns det också ganska skönt att han blir äldre. Lite mer vaken och lite mindre skör för varje dag som går. För växer, det gör han, i alla fall på bredden. Än så länge en typ som verkar nöjd med det mesta i livet så länge han får mat i samma sekund som han känner sig hungrig. Mogen för sin ålder, tyckte de från rådgivningen.

Han gillar att sova i vagnen så det blir någon runda varje dag. Ibland i skogen och ibland i stan. Än så länge verkar han gilla affärer och caféer vilket är himla tacksamt för min del. Och vagnen? Jag älskar den fortfarande.

Helt opartiskt världens bästa bebis.

Och kanske ni kommer ihåg min besvikelse över mammalådan? Jag följde tipset om mammalådsloppis (fint uttryck) på facebook och hittade en blivande mamma som gärna ville byta åkpåse med mig. Aporna for till Esbo och i stället fick vi årets modell. Suveränt.

vikt och längd.

På min babyshower fick alla i uppgift att gissa vilken dag bebisen skulle födas och vad han skulle ha för strategiska mått. Det där med dagen blev ju inte helt lätt eftersom man kunde börja gissa först från den första maj. Att han skulle komma tre veckor för tidigt kunde väl ingen tro, men Fia var i alla fall närmast med sin gissning på den tionde maj.

Måtten gick ju ändå att uppskatta och här hade de flesta, inklusive jag själv, tagit i rejält. Hans födelsevikt och längd var slutligen 3230g och 48cm. Med tanke på att han hade kunnat vänta ännu fem veckor vågar jag inte riktigt tänka på hur stor han hade hunnit bli under den tiden. Nu var han ju ändå riktigt passlig.

Mia blev den lyckliga vinnaren här, då hon gissade på 3269g och 49 cm. Nästan på pricken.

vardagsbubblan.

Nu har vi varit hemma en vecka och jag vet inte riktigt vart dagarna far. Idag åt vi frukost halv elva och nu är det ju snart eftermiddag.

Ännu är vi ganska styrda av han ska äta med minst tre timmars mellanrum, för att gulsoten ska försvinna helt och därför går mycket tid åt till att fundera på när han äter och hur mycket och vilken tid han måste vakna för att äta igen. Att väcka en bebis som sover känns så himla bakvänt, men värdena sjunker stadigt och snart hoppas jag att han ska få följa sina egna rutiner.

Lite andra saker gör vi förstås ändå.

Vi har en hel del besök. Här träffar han sin kusin Matilda.

Och det betyder en hel del kaffedrickande.

Så har vi gjort vagnpremiär. Varje dag vi är ute så konstaterar vi att det nog är något vi missat med årstiden. Det är ju liksom våår.

Så besöker vi sjukhuset och tar blodprov. Efter igår trodde de ändå att vi inte ska behöva göra fler kontroller. Det hoppas jag innerligt.

Och resten av tiden bara myser vi.

 

 

 

 

 

Att ha två män i sitt liv.

Här har det varit tyst och händelselöst en tid. Orsaken är att det varit desto mer händelserikt än någonsin här hemma. För i torsdags kom han till oss, världens finaste pojkbebis. Tre veckor för tidigt och en ganska stor chock för alla inblandade. Men vad kan man, med en mamma som är besatt av att vara i tid.

 

Det viktigaste är ändå att vi alla mår bra. Han är lite för gul i hyn ännu och har därför fått ligga i ljusvård och stå ut med fler blodprov än jag tagit under hela mitt liv. Att bli hemsläppta var otroligt skönt och nu hoppas vi innerligt att vi inte behöver åka tillbaka.

Ni ska få veta mera, kanske om någon dag. Först ska vi vänja oss med att ha en till typ som sover i vår säng.

Men den andre mannen då? Han är fortfarande också världens finaste. Och idag firar vi att det är sex år sedan vi träffades. Hur det gick till kan ni läsa mera om här. När jag skrev det inlägget firade vi två år tillsammans. Då hade jag nog ingen aning om hur vardagen kunde se ut fyra år senare. En himla fin vardag.

 

umeå

Om Sverige kan ses som Finlands storebror så är Umeå absolut Vasas storasyster. Lite större, lite bättre och lite trevligare. Sedan Wasaline började trafikera Vasa-Umeå har jag besökt staden fem eller sex gånger och det är alltid lika roligt.

Till julklapp fick jag och min svägerska, Ann-Louise en hotellresa som vi löste in för en vecka sedan. Att stanna en natt på hotell är något jag absolut rekommenderar, speciellt om du vill hinna dricka kaffe och vila dig lite mitt i shoppingen också. Sedan jag var där senast i december hade flera nya affärer öppnat eller byggt om och en dagskryssning börjar kännas lite väl stressigt. Vi hade i alla fall gott om tid och här är det som fick följa med hem.

Två kuddfodral och en kökshandduk från hm home, som nyligen öppnat en affär uppe i Utopiagallerian. Jag gillar hms inredningsavdelning men beställer ändå sällan något därifrån. Det känns alltid som att jag borde beställa många saker när frakten ändå kostar och sedan ska man vänta på och hämta ut paket. Så mycket enklare och mer överskådligt med en affär. I Utopia hade också New Yorker och Espresso house öppnat den senaste månaden.

Förstås fick bebisen också lite presenter. Kläder från Åhlens och en sångbok från akademibokhandeln (som hade halva reapriset på mycket böcker!). Allt i en matchande färgskala.

Att köpa kläder åt mig själv känns inte så speciellt motiverande just nu. Det är svårt att veta vad som passar sen och det börjar kännas onödigt att köpa något som passar nu. Därför tittade jag mest på accessoarer och köpte en sommarväska och ett glasögonfodral.

Byrån på bilden har länge varit knopplös eftersom de från Ikea var fula och i plast. Väldigt opraktiskt kan jag lova men på Åhlens hittade jag äntligen nya som passade.

Lagerhaus, min stora favorit höll på att bygga om hela affären och varorna låg huller om buller i stora lådor. De flesta sakerna fanns ändå men upplägget var inte så värst inspirerande vilket gjorde att inköpen blev färre än vanligt. Inte en enda rulle paketpapper. Det har aldrig hänt kan jag lova.

Shopping, god mat och vila. Jag ser redan fram emot nästa besök.

 

 

 

 

att inte räcka till.

För en tid sedan gjorde sevendays reklam för att de sökte nya bloggare. Jag visste direkt att jag ville söka men var rädd för att jag skulle bli knäckt om jag inte slapp med. Jag har inte bloggat så länge och har varken en supernischad blogg eller ett speciellt utstickande liv så chansen till en plats kändes rätt liten. Speciellt med tanke på att över 100 ville med i gemenskapen.

Med det tankesättet kommer man ju dock ingenstans så sista ansökningsdagen skickade jag ändå ett mejl. Ett ganska bra mejl om jag ska vara ärlig. Och ville de ha mig? Nej.

Min naturliga reaktion nu borde vara att radera hela bloggen och aldrig mer publicera ett enda ord eftersom jag tydligen är värdelös på det. Det är liksom så jag fungerar. Ge mig en komplimang och jag blir glad, kritisera mina förmågor och jag ger upp direkt och glömmer det aldrig.

Jag är alltför van med att nå dit jag vill, lyckas med det jag gör och få de jobb jag vill ha. Det beror till en del på att jag är bra på många saker men också på att jag oftast safear och sällan utsätter mig för situationer där det finns en chans för misslyckande.

Nu gjorde jag ändå det, och misslyckades. Men jag ska inte ge upp. Det finns viktigare saker att lyckas med och värre saker som kan hända än att inte få vara med på en tidningsportal. Men det hade varit så himla roligt.

Och om jag kommer att syna de utvalda bloggarna extra noga nu? Det kan ni vara säkra på.

Nej nu ska jag äta en glass. Och titta på mina ögonbryn som blev en så otroligt ful färg att jag inte tänker visa någon bild på mig själv på länge. Kosmetologen tyckte nämligen att blåsvart var en bra idé. Jag borde ha stoppat henne från första början men hon talade så övertygande om hudens ph-värden och att brunt skulle bli pissgult på mig, och det vill jag ju inte ha, eller hur. Jag lovar. Pissgult hade varit bättre alla gånger. Kanske man kan skrubba med aceton eller något. Det verkar hälsosamt.

 

vardag.

Godmorgon onsdag. 15e april. Det betyder mindre än en månad kvar till beräknat datum för vår del. Eller mindre än en och en halv månad förstås, men ändå, det närmar sig. Igår var jag både till rådgivningen och till en läkare som konstaterade att allt ser bra ut. Hur de nu kan veta det, jag skulle ju helst av allt vilja ha detaljrapporter om vikt och längd och utförliga beräkningar om när de tror att det är dags. Men förstås, ett kryss på en kurva och positiva besked är ju inte helt dåligt det heller.

Igår var vi på tvåmånaderskalas och fick glasstårta och idag ska jag gå och färga mina ögonfransar och -bryn. Där har ni största minuset med att vara blond. Om jag inte fixar bryn och fransar så syns de helt enkelt inte. Att färga dem sparar därför mycket tid och får mig att känna mig finare.

Efteråt ska jag dessutom dricka kaffe med Mia. Det går rätt bra att vara mammaledig måste jag säga.

 

 

en babyshower.

 

 

En helt vanlig söndag som plötsligt blev en söndag bland fina vänner, massor med god mat, finurliga lekar och presenter. Jag som brukar vara en mästare på att luska ut saker och veta när något är på gång hade verkligen inte en aning. Den relativt nya trenden med att ordna babyshowers är en himla fin idé. Eller egentligen är väl alla extra anledningar till att äta gott och träffa sina vänner bra idéer.

Tusen tack till er flickor (och Mia som mest var bakom kameran) för en fin dag.

 

måndag.

Att lämna er med ett inlägg om rädsla för sjösjuka och foglossning var ju inte särskilt snällt. Båda båtresorna gick dock över förväntan och hem kom jag med en hel del fint som jag ska visa lite senare.

Helgen var en blandning av sorg och glädje. På lördag tog vi nämligen farväl av min fammo som dog i påskveckan. Det var en fin begravning och jag tror hon hade varit nöjd med att ha alla samlade och solsken som värmde.

Igår däremot blev jag rejält överraskad med en babyshower som de bästa kvinnorna i mitt liv ordnat. Från den ska ni också få se lite bilder, så fort jag kommit hem från frissan. Kanske bjuder jag till och med på en bild på det nya håret. Stay tuned, liksom.

En helg då vi tänkt mycket på en som fick leva i 90 år och firat en som ännu inte är född. Vissa dagar är mer kontrastrika än andra.

Ha en riktig fin måndag.

 

shopping, mat och vila.

Jag glömde ju en sak på min to do-lista och det är ett besök till Umeå. Jag och en av mina svägerskor åker faktiskt redan imorgonbitti och kommer hem igen på fredag. Två dagar shopping, en natt på hotell och en hotellfrukost. Suveränt.
Det enda som oroar mig lite är stormvindarna som viner här utanför och det faktum att jag kan gå ungefär 20 minuter innan min kropp vill ta paus. Men det ordnar sig nog. Foreca lovar redan bättre väder och jag ska väl nog hitta någon hylla att sätta mig ner på. Eller så får vi dricka väldigt mycket kaffe. Det är ju också rätt trevligt.
På bilderna kan ni se lite finheter som kanske får följa med hem. Melontallrikar och kalaspapper från Lagerhaus, en låda ur Newbies home-kollektion och päronbyxor från Åhlens. Bara bra saker helt enkelt.

busy doin' nothing at all.

Hurra! För vet ni vad? Idag är min första officiella dag som mammaledig. Jag tjuvstartade lite med en semesterdag igår, men ändå, nu är vi äntligen här. Eller äntligen, jag går mest runt med en känsla av "and now what?". Många kanske ser fram emot att få sova länge på morgnarna och dricka kaffe framför nyhetsmorgon men det har ju jag haft möjlighet att göra i ett halvår så ännu har jag inte känt av någon större skillnad, men förstås är det skönt att vara ledig.

Hittills har jag plockat bort och rensat ur vårt enorma lager av vinterkläder, städat, tvättat, fixat med löneintyg och annat som kela behöver för att ge mig betalt, bokat frissatid och hunnit träffa Emilia två gånger. Jag tror ju att jag är världens bästa på att bara vara ledig och göra ingenting men jag blir nog ändå ganska rastlös av att bara vara ensam hemma.

Kvar på min to do-lista finns därför de här sakerna.

Jag ska

• Tvätta fönster.

• Se på serier. Ni som kommenterade på facebook var väldigt överens om att Orange is the new black är det bästa som finns, så den ska jag ge en chans.

• Virka saker. Jag som brukar vara både duktig och snabb på att producera söta figurer och leksaker åt småbarn har ännu inte virkat en endaste liten uggla åt vår baby. Varje gång jag letar mönster och inspiration får jag prestationsångest och tycker inte att något är tillräckligt fint. . 

• Sy saker. Närmare bestämt en barnvagnsgardin (som den här). Det tror jag är ganska enkelt och jag skulle börja direkt bara jag hittade rätt tyg. Då vår vagn är helsvart får det gärna vara ganska färgglatt men ändå inte för plåttrigt eller skrikigt. Gärna något med frukter eller rävar. Ni förstår kanske att det kan ta en tid.

• Läsa böcker. Jag har en hög med olästa deckare och idag var jag till bibban och lånade några böcker om förlossning. Jag måste nog skaffa någon chick-lit också för att lätta upp stämningen lite mellan de genrerna. 

• Lyssna på poddar. Jag har kvar hela vårens avsnitt av Fredagspodden och nu såg jag att Att vara någons fru-Emma gjort en gravidpodd. Dessutom hoppas jag fortfarande på en återupplivning av Snakk-podden.

• Fixa upp en hylla. Hemma i Vallgrund finns en gammal konsolhylla i 60-talsstil som jag tänkt måla om och lägga upp ovanför spjälsängen. Jag hoppas bara att man kan köpa nya fästen till hyllplanen då det känns lite väl riskabelt att använda de rostiga som är 50 år gamla.

• Köpa de sista babygrejerna. Tråkigt nog så handlar det främst om amningstoppar, salvor, blöjor och annat i hygienväg. Och en bärsele, men det tycker jag känns lite svårt. Jag som har dålig rygg och nacke från förut skulle behöva en med mycket stöd och de är rätt dyra. Tänk då om babyn tycker bärselar är världens sämsta idé?!

• Packa BB-väska. 

Och förhoppningsvis umgås, äta lunch och dricka kaffe med de som har en ledig stund. Det gör liksom inte så hemskt mycket om jag inte hinner med dom där fönstren.

en stad, ett torg.

En mötesplats, Vasas hjärta, ett vardagsrum mitt i staden. Det finns många klyschiga sätt att beskriva Vasa torg på men oavsett vilken benämning som används så verkar det vara en plats som berör och upprör många. Bara den senaste veckan har man kunnat läsa om en riksdagskandidat som störs av att (enligt henne) arbetslösa invandrare sitter vid torget. Vasa stad vill ha bort nationaldagsfirande studeranden, och en annan riksdagskandidat går totalt emot detta. Många klagar på att platsen är så öde och helt säkert finns det de som anser att marknader och andra jippon ordnas onödigt ofta.

Idag satt jag och Emilia och drack kaffe på en av bänkarna på gågatan. Vi satt där kanske en timme och njöt av vårvädret, som så många andra Vasabor. Först kom en äldre dam och satte sig ner för att vila sina ben och småprata om Emilias baby. En äldre herre stannade för att fråga hur gammalt barnet var och en kvinna kom fram för att dela ut valreklam. En stund senare fick vi sällskap av en ung tjej som ville berätta om sin tro och som väldigt gärna ville be för oss om vi hade några besvär. När hon gått satte sig tillslut en något överförfriskad man ner och ville prata om ungdomarna som hängde vid frihetsstatyn. I det läget var kaffet uppdrucket och det började kännas som att vi talat med tillräckligt med främlingar på en kort stund så vi gick vidare. Jag tvivlar på att det tog lång tid innan någon annan satte sig ner på samma bänk.

I Vasa finns alla typer av människor, studerande, småbarnsföräldrar, pensionärer, ungdomar, personer med både hög och lägre inkomst och folk från närliggande byar och länder långt borta. Vi har ett torg och det är stort.

Det kan inte vara omöjligt att samsas.

 

en ägghögtid.

Långfredagsmiddag

Med en obligatorisk påsktårta

Påsklördagens klädkod

Fyra dagar av ledighet, god mat och fint sällskap är över. Påsken är en av mina favorithögtider just för att den är så kravlös. Du "måste" inte ha en stor fest inbokad, fundera ut perfekta presenter eller be om värme och solsken. Du kan helt enkelt bara vara, och äta massor med godis.

Halva helgen var vi hemma i Vallgrund och andra halvan i Jakobstad och Nykarleby. Det var skönt att vara borta och träffa folk men också minst lika skönt att komma hem igen igår. Nu ska jag bara försöka avvänja mig från chokladäggsdieten och städa undan fjädrar och torkade narcisser.

Det borde finnas fler sådana här högtider.

 

 

påsk var det här.

I tisdags slog det mig. Jag som tar varje chans som ges att pynta och fira lite extra har glömt en viktig grej. Att så påskgräs. Det brukar vara roligt att se hur snabbt det växer och får ju en att känna sig så otroligt händig. Men nåja, påsk blir det väl ändå och en del pyntfavoriter har fått komma fram.

Ägget på de sista bilderna fick jag av Emilia. En glad påsk och grattis till mammaledigheten-present. Så himla fint, och har ni sett mindre skor?

Nu ska jag göra mig klar för min sista arbetsdag på länge. Det känns både skönt och väldigt konstigt. Ha en fin skärtorsdag!