En mötesplats, Vasas hjärta, ett vardagsrum mitt i staden. Det finns många klyschiga sätt att beskriva Vasa torg på men oavsett vilken benämning som används så verkar det vara en plats som berör och upprör många. Bara den senaste veckan har man kunnat läsa om en riksdagskandidat som störs av att (enligt henne) arbetslösa invandrare sitter vid torget. Vasa stad vill ha bort nationaldagsfirande studeranden, och en annan riksdagskandidat går totalt emot detta. Många klagar på att platsen är så öde och helt säkert finns det de som anser att marknader och andra jippon ordnas onödigt ofta.
Idag satt jag och Emilia och drack kaffe på en av bänkarna på gågatan. Vi satt där kanske en timme och njöt av vårvädret, som så många andra Vasabor. Först kom en äldre dam och satte sig ner för att vila sina ben och småprata om Emilias baby. En äldre herre stannade för att fråga hur gammalt barnet var och en kvinna kom fram för att dela ut valreklam. En stund senare fick vi sällskap av en ung tjej som ville berätta om sin tro och som väldigt gärna ville be för oss om vi hade några besvär. När hon gått satte sig tillslut en något överförfriskad man ner och ville prata om ungdomarna som hängde vid frihetsstatyn. I det läget var kaffet uppdrucket och det började kännas som att vi talat med tillräckligt med främlingar på en kort stund så vi gick vidare. Jag tvivlar på att det tog lång tid innan någon annan satte sig ner på samma bänk.
I Vasa finns alla typer av människor, studerande, småbarnsföräldrar, pensionärer, ungdomar, personer med både hög och lägre inkomst och folk från närliggande byar och länder långt borta. Vi har ett torg och det är stort.
Det kan inte vara omöjligt att samsas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar