it's always the darkest before you see the light.

God morgon! Eller morgon och morgon. Det var segt imorse. Jag drömde en hel actionfilm inatt och var totalt slut när jag vaknade. Mina drömmar är alltid en kamp för livet. Ofta är det brinnande krig och jag är tvungen att fly. Inatt invaderades vi av rymdskapelser som tog över och tog livet av allt i sin väg(vi vann lite tid genom att stänga av all wifi. Ett litet tips bara). På något sätt kommer jag alltid väldigt nära de farliga och måste förhandla och klara utmaningar för att få leva. I det hela fanns nog en kärlekshistoria också så helt uselt var det inte, men ändå. Jag börjar vara trött på att kämpa för livet på nätterna.

Nu har jag förresten bestämt att jag har sportlov. Det är det fina med att bestämma sitt eget schema. Det mindre fina är att jag har dåligt samvete varje stund jag inte skriver. Det blir ganska tröttsamt i längden kan jag lova. Och jo, det hänger antagligen ihop med drömmarna.

Bilden tog jag från A-Ls instagram. 

få tiden att gå.

Jag har börjat med något nytt. Att lyssna på podcaster. Eller podcast egentligen för hittills har jag bara fastnat för en.  Hannah och Amandas. De är så kloka och underhållande och jag bara går och håller med om allt de säger. Jag brukar lyssna när jag går till skolan. Man tänker liksom inte på att det är långt eller tråkigt då. Eller idag gick jag i motvind med snön piskandes i ansiktet och kämpade för att hålla upp ögonen. Då var det svårt att tänka bort vädret och jag hade snö ända in i fickorna. Men annars. Ta och lyssna på dem om ni har en stund över.

tisdag.

Glad fastlagstisdag! Här är en bild från fastlaskiainen 2010. Jag var säker på att den skulle vara från 2011. Men tydligen inte. Fastlagstisdag brukar betyda halare, kakao, isande vindar vid fiskarstranden, kalla fötter och fest. I år blir det knappast något av ovanstående men det är självvalt och helt okej (jag känner att jag måste övertyga mig själv här lite). Ha en fin dag och ta det lugnt med pulkandet och bullarna!

sommarkrönika.

Ni kanske kommer ihåg att jag talade om en årskrönika. Efter att ha funderat på saken närmare, gått bak i arkivet och plockat ut bilder kom jag fram till att det inte går. Det finns helt enkelt för mycket fint. Jag stressar ofta upp mig över att jag "aaldrig gör något". Tydligen stämmer det inte. Speciellt sommarmånaderna skulle ensamma bilda ett kilometersinlägg av bilder på villaliv, fest och grillmiddagar. Lyxproblem. Verkligen. 

Istället kör vi lite sommarinspiration såhär februarimåndagen till ära. Snart är vi där igen.

Varma kvällar och minigolf.

 Vappen. Vidare förklaring onödig.

 

 I augusti renoverade vi mest hela tiden. Det var tungt och stökigt men ändå väldigt kul. Varje gång något gick fel eller väggarna buktade ut för mycket drog jag till med ett "men vi får ju i alla fall vara tillsammans".

Picknick i gröngräset.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Och slutligen födelsedagshelgen i Kimito. Jag hoppas att bruden längst till höger ställer till med något liknande i sommar.

pin it.

Som om det inte räckte med blogg, facebook och instagram så använder jag också pinterest. Jag skapade ett konto för rätt länge sedan men har först nu insett hur praktiskt det är. Eftersom jag surfar via olika datorer, telefon och ipad så är det lätt att kunna spara allt fint på ett ställe. Följ mig gärna här!
Där finns också bildkällor.

tisdag.

Hejhej! Nu ska jag gå in till stan (jag bor ju ändå 1 km från torget..) för att träffa Mia och äta lunch. Lunchen kan behövas för sedan ska vi städa ur hennes lägenhet. Hon flyttar nämligen till Åbo. Åbo?! Alldeles för långt bort om ni frågar mig.

I bakgrunden kan ni se de finaste lakanen jag någonsin ägt. Turkost och harlequinmönster. De är så fina att jag till och med strök dem efter tvätten. Det säger en del om en som inte ens stryker finkläderna.

Åbo.

För två helger sedan inkasserades min julklapp och vi åkte till Åbo för att bo på spa. Där fick man både skumppa och choklad. Och hotellfrukost. Förstås.

Åbo visade sig inte riktigt från sin bästa sida och åbåtarna såg rätt stelfrusna ut.

 

 

men vi hade det bra ändå. Här är den obligatoriska A på café-.bilden. 

På hemvägen kunde vi dessutom pricka av årets första Ikea-besök. Vi var de första  in i varuhuset och en timme senare kom vi ut både mätta och några småsaker rikare.

februarifakta.

Antal ätna fastlagsbullar: 6
Antal runebergstårtor: 0
Antal skidkilometer: 12.5

Jag tycker lite synd om runebergstårtorna. Runeberg som var en så fin man, hemma från Österbotten, poetisk och musikalisk och allt. Han borde ha fått smarrigare bakverk. Eller en annan dag. De bruna, ofta lite torra bullarna kan ju helt enkelt inte mäta sig men en fluffig, gräddig bulle med mycket mandelmassa (!).

Jag såg förresten på Godkväll i lördags när Ebba och Roy Fares bakade fastlagsbullar i cupcake-format. Sådana måste jag nog testa att laga. Om de är små är de ju inte lika onyttiga...

 Bullen på bilden virkade jag förresten den här tiden ifjol. Då bodde vi ännu på kyrkoesplanaden men skulle snart gå på visning av vårt nuvarande hem. Ett av de bästa beslut som tagits tror jag. Jag kan fortfarande gå runt och bli glad över att vi har det så fint.

Och antal skidkilometer har inget att göra med bakverken. Jag la med dem bara för att upplysa er om min duktighet.