I´m so happy.

Äntligen! Den arma portfolion som jag arbetat med så länge (eller ja, åtminstone i flera dagar ) blev just inlämnad. Just nu skulle jag  nog inte orka skriva ett enda ord till om hur barn lär sig läsa och skriva.

Istället ska jag göra ingenting en stund, det är nämligen en av de saker jag är allra bäst på. Sedan ska jag packa lite och åka dit där solen alltid skiner och kylskåpet aldrig är tomt, hem till vallgrund. Där kan man umgås med sköna typer som dessa;

Laban

Linus

& Findus

Och ja, förstås även några föräldrar, syskon, svägerskor och ett par får.

Balkongkrångel

Jag tycker om balkonger och skulle hemskt gärna vilja ha en som ser ut så här, eller kanske en som denna (eller allt med blommor, trämöbler och textilier är okej). Grejen är den att vår lägenhet har en relativt stor balkong, men jag vet inte riktigt hur jag ska få den där mysiga känslan.

Just nu verkar i alla fall duvorna trivas väldigt bra där, och jag blir lika skräckslagen varje gång jag öppnar dörren och de flaxar iväg. Det konstiga är bara att vi inte såg en endaste duva under hela förra sommaren. Men duvor behöver väl också få ha semester och hänga på torget där det finns glass.

En gammal julgran, trötta blommor och lite duvskit. Inte så okej.

Stressande och avstressande aktiviteter

Idag har jag bland annat hunnit med detta

# Lyssna på högljudda personer i skolans datasal.

# Luncha och hälla korvsoppa över hela mitt vänstra lår.

# Besöka stadsbibbans hemsida x antal gånger för att försäkra mig om att en bok finns där.

# Gå till bibban för att märka att boken inte alls fanns.

Bokhistorien gjorde mig stressad på riktigt. På de 10 minuter det tog för mig att packa ihop och gå till biblioteket, så hann alltså någon annan dit för att låna den. Liksom av alla tusentals som finns där. Jag tänker inte berätta vilken bok det handlar om, för när den returneras ska jag ha den.

För att kompensera detta gick jag till halpa-halli och provkörde en hemskt fin rosa cykel (tänk en Jopo, men billigare) och sedan har jag också hunnit  promenera runt hela halva Vasa med dessa två fina brudar.

Snö, snö och lite is på det. Men att solen skiner 20.30 på kvällen betyder ju i alla fall att det finns hopp!

Speak out!

Min sambo har länge haft något strul med halsen, vilket har lett till att hans röst nästan försvunnit. Därför har vi nu bestämt att han ska vara  tyst tills det blir bättre. Jag hoppas det fungerar, för det finns en gräns för hur länge det är roligt att hålla monolog. Ett tag skrev han lappar, men jag är tydligen dålig på att tyda handstil.Nu lyssnar vi på radio.

Det känns lite som att vi hoppat femtio år framåt i tiden. Två pensionärer som sitter brevid varandra och lyssnar på radio. Är det inte kärlek,  så säg!

Jobba, jobba, joo-obba

Inget nytt under solen, jag bara skriver och skriver. Men om jag mot all förmodan blir klar innan min lärare går i pension (been there done that) så lovar jag att aktivera mig igen!

Vill ni ha något att fundera på under tiden tycker jag att ni ska besöka Chriso.  Jag var faktiskt ganska säker på att han skulle känna sig tvungen att räkna ut det jag ville veta. Inte bara för att vara snäll, utan för att han är sjukt intresserad av sådana uppgifter. Jag nickar mest bara och säger, fint!

Mat(ematik)

Min vän matematikern har räknat ut att om vi skriver 1,4 sidor kandidatavhandling per dag, så hinner vi bli klara under våren. 1,4 sidor låter ju inte ens omöjligt, och framför allt låter det mycket lindrigare än de 30-40 sidor text som ska produceras sammanlagt. Att spjälka upp saker är ett väldigt bra sätt att lura sig själv. Egentligen skulle jag vilja veta exakt hur många ord man borde åstadkomma per dag också, men det tyckte han var för jobbigt..

Men eftersom det finns roligare saker här i livet än kandidatavhandligar, så har jag ju förstås inte skrivit de där 1,4 sidorna ännu. Istället har jag shoppat med min mamma och ätit mat med denna typ,

han säger inte så mycket, men jag tror han tyckte det var gott!

Skräckblandad förtjusning

Jag innehar en viss hat-kärlek för program som Förlossningskliniken och den serie som just nu går på Tv4, En unge i minuten. Det är fascinerande att titta på hur lugnt personalen tar alla besked och all oro, och sedan är det ju så fiiint när de skruttiga små liven föds. Men samtidigt, jag vill ju liksom inte veta om all smärta och hur lång tid det kan ta. Ikväll såg jag att programmet skulle handla om en 21-åring som inte visste om att hon var gravid förrän i sjätte månaden. Och sånt, sånt får man inte visa på bästa sändningstid.

Skräcken!

Den 28e mars

Fem sidor portfolioarbete och en sats våfflor senare känner jag mig ganska nöjd. Fem sidor är långt ifrån så många som jag borde ha åstadkommit, men då ska ni veta att jag har minst lika många sidor till i planeringsstadiet. Alla vet vi ju att en "att göra"-lista är värd hälften så mycket duktighetspoäng som det slutförda arbetet...
Mars sista måndag började alltför tidigt med en kurs med det fina namnet kommunikation och grupprocesser. Vi löste konstmysterier och övade oss på att samarbeta i äkta Peffan-anda, sedan var det plötsligt lunch, också var det slut på den skoldagen. Egentligen får man väl inte säga skoldagen, eftersom jag går på ett universitet (våra lärare har upplyst oss om detta alltför många gånger). Men universitetsdagen? Nej.

Och förlåt, jag vet ju att ni vill se en bild på mina våfflor!

En fin omskrivning för att vara lat.

Jag har väldigt dålig självdisciplin och denna dåliga självdisciplin gör det lite svårt för mig att få skolarbeten gjorda. Om jag sitter hemma är det nästintill omöjligt, men då har jag kommit fram till att skolans datasalar är en bättre plats. Här finns liksom inte lika mycket annat spännande att hitta på. Hemma finns det alltid något skrymsle som behöver städas, ett avlopp som kan rensas eller andra superviktiga saker. Fast helt utan stimuli är jag nog inte. Jag har ju fortfarande hela internet att slösa tid på. Att få in en kursportfolio (älska portfolion..) till onsdag känns just nu väldigt avlägset.

Tre orsaker till att bli lite lycklig

Att det står en kaffekopp och en nygräddad (-bakad är att ta i) bulle på soffbordet

Att tänka på helgen och hur fina människor jag har runt mig.

Här är jag och Jannika stolta som treåringar över våra coola sprittuschtatueringar.

Att det hoppeligen snart blir sommar, för då kan man dansa på ett regnigt popkalas.

Om att länka

Det känns lite fattigt att endast ha två länkar på min länklista här till höger. Det betyder inte att de två bloggarna är innehållslösa, nej de är båda två väldigt fina kvinnor, utan att jag inte riktigt kan bestämma mig. På bloglovin följer jag just nu 44 bloggar, men att länka till Kenza, Ebba eller någon annan "storbloggare" känns lite sådär. Jag är ju inte precis bästa kompis med dem. Men sedan finns det ju våra finlandssvenska storbloggare. Kvinnor (konstigt nog läser jag ingen blogg skriven av en man!) vars liv jag följer dagligen, beundrar och kollar in i smyg på stan. De känns ju liksom lite närmare.  Poängen med detta är att jag inte känner till hur man "ska" göra. Fast äh, jag är överlag emot att agera som man "ska". Man får väl länka till vem man vill.

Söndag

Pampasveckan är slut, kontot är tomt och vädret är grått. Inte alltför positivt, men det känns ändå skönt med lite vardag . För  jag gillar min vardag med skola, evighetsluncher, lite skolarbete och en evighetskaffepaus på det. Och ja lite mathandlande, tvtittande och städning. Vardag är bra.

Imorse vaknade jag klockan 10, kom ihåg att man skulle ändra till sommartid och blev lite besviken över att jag hade sovit ända till 11. Sedan steg jag upp och såg att köksklockan var 9, slog på Tv:n och där var klockan också 9. Ni kanske förstår att min förvirring var stor. Efter ett tag kom jag ändå fram till att min telefon hade ändrat tid automatiskt, köksklockan hade vintertid och den Tv-kanal jag såg på var svensk. Fint så.

Gårdagens Spiderman gav för övrigt mersmak, så nu ska vi se tvåan. Jag tror alla kan behöva lite superhjältar i trikåer en dag som denna.

En nationaldag i siffror

Antal dagar spenderade i halare: 3

Antal timmar spenderade på Ollis: 10

Antal par skor som inte längre är vita: 2

Antal poliser på (en grymt bra) förfest: 2

Antal poliser som talade svenska: 0

Antal gånger denna låt spelats: minst 76

Antal minuter sett av Sean Banan: 2

Summan av detta är i varje fall en väldigt rolig helg. Få saker gör mig så lycklig som att stå och hoppa på ett dansgolv med mina vänner . Att hoppa på dansgolv i tre dagar gör dock att man får väldigt ont i tårna och blir otroligt trött, och då är det bättre att sitta hemma i soffan och titta på Spiderman, än att lägga till fler timmar på Olliskontot.

Nu ska jag återhämta mig.

Bilden har jag snott av Fanny

Och angående poliserna vill jag poängtera att vi inte är ligister. Vi gillar bara att sjunga.

Restart

Jag är för gammal för att komma hem senare än vasabladet.
Men det hinner vi inte tänka på nu, för idag är det dagen D. Pampas Nationaldag, och det är bara att ladda om och köra pånytt! Solen skiner, skumppan är med och livet leker.

Ett inlägg dedikerat till det enda lila plagg jag äger

De flesta av oss har nog ett favoritplagg. Ett sånt plagg eller en sådan outfit som du vet att du alltid känner dig snygg i. Dessa plagg är väldigt praktiska, för även om jag kan få raseriutbrott (ni kanske har sett ett klipp på youtube som beskriver detta väldigt bra) när jag ska klä på mig, så vet jag ändå alltid att jag kan ta dendär snygga men lite uttjatade outfiten som jag haft tusen ggr förut.
Även om jag älskar festklänningar, höga klackar och tighta jeans så finns det ett plagg som aldrig, jag menar aldrig, kan gå fel. Jag talar om min halare.
Halarna är, förutom en konstant brist på pengar, det som mest umärker oss studerande. De är något som sammanbinder oss, och förstås även skiljer oss åt. Jag menar, det finns gränser för vilka skolor man kan beblanda sig med :)

Mina bästa, mest konstiga, roligaste och mest minnesvärda stunder från de senaste åren har nog upplevts i detta plagg. Det kan ha att göra med att i samma stund som halaren åker på, så sänks nog ribban för vad allmänheten uppfattar som normalt beteende. Min halare är dessutom det enda lila plagg jag äger, och även om vi tyckte det var en konstig färg i början, så är vi nog alla nu överens om att, på Peffan  har vi de allra snyggaste halarna.

En stor fördel är att du (jag) kan hälla ut hur mycket som helst, utan att det gör något!

Älska bloggar.

Följ mig på Bloglovin

Solen skiner, glada miner

Det här inlägget skulle egentligen handla om solsken, vårkänslor, en cykelpremiär, blommor och ny frisyr. Ett väldigt trevligt inlägg alltså.

Solskenet och vårkänslorna hade förvandlats till snö (Snö!?) medan jag var i skolan och cykelpremiären, som började fint på torra gator,  slutade med att kedjan hoppade av och cykeln lämnades på torget. Att sedan gå hem med sneakers i snöslask dödade vårkänslorna. Men blommorna som min fina mamma gav mig finns fortfarande kvar, och ja, håret blev väldigt bra det också.

Årets bidrag till påskpyntandet

Töntiga spegelbilder is the shit!

Onsdag hela veckan

Igår var jag bombsäker på att det var onsdag, så därför har det känts väldigt förvirrande med en onsdag "till". Att Jannika trodde det var måndag gjorde inte saken bättre, jag blir galen av att ha så mycket ledigt som vi har nu. Dock så är jag säker på att jag skulle klaga på all skola om vi inte hade ledigt...

Den efterlängtade, omtalade och beryktade pampasveckan har iaf. dragit igång, men för min del startar firandet först imorgon kväll. Både min erfarenhet och hälsa (pensionärsvarning) säger mig att det blir bäst så. Att sitza och vara sjuk är inte någon hit.

Layoutproblem

Jag gör som jessi , och ger upp med min layout. Jag hoppas bara att datasnillena på papper fixar alla teman snart, för såhär kan jag inte ha det. Bort med allt vitt grått och sterilt och in med lite grönt, gult och prickigt, är mitt förslag!

Lite grått kommer jag att få bort imorgon i alla fall, för då ska jag äntligen till frissan och hoppeligen kommer jag ut med lika fräscht hår som på denna bild.



Och ja, Sport förlorade men eftersom de var lika målinriktade som studerande i en krogkö, så får matchen helt godkänt.

Emme koskaan luovuta..

Ikväll är det dags för den andra kvalmatchen mellan Sport och Pelicans, och jag (eller ja, min pojkvän) lyckades få biljetter dit. På vasabladet stod det att biljetterna sålt slut på mindre än 20 minuter, vilket är ganska sjukt.

Jag är  inte så värst hockeyintresserad egentligen. Dock så råkar många i min närhet vara det vilket har lett till att jag  under de senaste åren besökt ishallar i Björneborg, Helsingfors Närpes, Nykarleby, Vasa, Åbo och Stockholm. Det skulle jag aldrig ha trott förut, men nu tycker jag det är riktigt roligt. Fastän jag råkar vara ett Sport-fan, så lider jag lite med de som inte alls bryr sig om hur det går för några rödklädda herrar på skridskor. Var och varannan status på facebook, kommer att handla om detta ikväll och tidningarna verkar inte vara sämre.

Vårt kylskåp, som även fungerar som biljettkontor.

Målet för all uppmärksamhet.

Skräp

Jag vill att hela inläggen ska synas direkt man klickar  sig in på sidan. Jag har nu läst igenom infobloggen, och det enda verkar vara att byta tema. Välj ett tema som passar nybörjare då, kanske någon tycker, men hur kul är nu det?

Om en blogg

Istället för att gå ut i Vasas soliga vårväder, har jag nu suttit tre timmar och skapat en blogg. Jag känner att pensionärerna skulle vara väldigt stolta.

Varför jag valde att starta denna blogg just idag, vet jag inte. Jag har nämligen funderat på det i typ 3 år, skapat ett flertal bloggkonton och fått kommentarer som "men du som läser alla bloggar som finns, varför har du int en egen?" . Det är kanske orsaken , att jag läser otaligt mycket bloggar och därför känner att det börjar vara för sent att börja nu. Vem börjar blogga 2011 liksom. Så fast jag känner mig ute, efter och inte har en aning om vart detta kommer att leda så tänker jag göra mitt bästa.  För jag vill.

En blogg är ingenting utan bilder, och även om jag torrbloggat i tre timmar så är jag inte helt hundra på detta med bilder i inlägg, men för att göra ett försök, får ni härmed se den plats jag spenderar allra mest tid i. Soffan.

Det finns en första gång för allt

Jag skrev i min press att jag ogillar saker med temat "vad som helst", det betyder att jag i princip inte heller gillar bloggar utan ett specifikt tema. Så för att inte tala mot mig själv borde jag nu plötsligt bli väldigt modeintresserad, skaffa barn, intressera mig för matlagning eller helt enkelt  totalt snöa in på något underligt område som ingen bloggar om. Jag skulle kunna gå en arbiskurs i knyppling eller något annat spännande, och berätta om det, men nej. Ni får helt enkelt stå ut med att läsa om mig, mig, mig. Och kanske lite om mina vänner.