vad vore en sitz med brobyggare..

Ikväll hade jag hemskt gärna gått på den sitz som detta gäng ordnar. Det är bara det att  hur jag än köade så tog biljetterna slut innan jag hann köpa en. Det var bittert och ett tag var jag sur på hela föreningen, men det gick över. Jag har alltid varit en av dem som klagar på att inget ordnas, och nu har ju någon hört mina klagomål. Nästa evenemang ska jag banne mig se till att jag lyckas få en biljett.

Godmorgon världen! Nu ska jag lära mig lite analysmetoder och

min dag från den ljusa sidan.

Jag började med att hänga lite i datasalen och sedan åt jag lunch. Det ser lite ut som att jag äter för två, men hälften av maten är egentligen Mias. Hon har bara lite svårt att ta sig fram just nu. Orsaken kan ni se uppe i vänstra hörnet.

efter det stora matintaget åkte vi på en liten loppisrunda. Jag fyndade ingenting, men med tanke på att jag köpte en cykel några timmar senare, så var det nog lika bra. Cykeln står ännu i affären men imorgon. Imorgon ska jag äntligen få en fungerande cykel som är bara min. Jag tror att mina cykelhistorier nästan är värda en egen kategori i denhär bloggen.

 

cykelköpet firades med en kaffe och en muffins på det nyöppnade cafét Sweet vaasa, på brändö. Där var det supermysigt och absolut värt ett återbesök.

En riktigt solskensdag alltså. Njae, efter allt detta kraschade jag och livet var meningslöst under några timmar. Sådana krascher har jag dock ett botemedel för, hon heter Sara och efter 1½ timme i hennes bil har mitt  humör återvänt. Vi löser knappast några världsproblem, men det är alltid skönt att få lufta sina tankar lite.

 

 

 

smaskens!

Igår tillredde jag den godaste maträtt jag hittills skapat. Jag blev faktiskt riktigt förvånad själv. Och ja, det var en trattkantarellsoppa med bacon, gjord enligt fyra olika recept. Jag vet ju aldrig vilket som är det bästa av alla hundratals googleträffar, så jag blandar oftast ihop dem. Bildcollaget presenterar svampens livscykel, från skogen till soppan, sådär om nu någon missförstod det.

om att känna sig otrygg.

Jag har ännu inte riktigt kommit över det här med gårdagens rädsla för byggkarlar i lägenheten. Grejen är den att vi bara tror att de varit hos oss, men de har inte lämnat några spår efter sig, så hur ska jag kunna vara säker? Hela morgonen var jag på helspänn och tyckte mig höra en nyckel sättas i dörren (nu skulle de ju nog plinga på före men man vet ju aldrig). Till min stora lycka så fick jag inga besök och kunde lugnt gå heimifrån men ändå. Jag började fundera på det här att hur många som har tillgång till ens hem egentligen. Eftersom vi bor på hyra så har ju fastighetsbolaget en nyckel, och  hyresvärden en. Han har aldrig kommit oanmäld på besök, men jag har vänner som varit med om detta. Mitt i natten. Då skulle jag flytta direkt. I allmänhet är väl nog hyresvärdar rätt hederliga men lite obehagligt är det allt. Jag ska nog bo i skogen i framtiden.

 

såhär ser jag i.a.f. ut idag. Efter att ha jobbat två år som servitör har jag lite svårt med svarta t-skjortor. Det känns direkt som att jag ska på jobb.

 

här är mitt nya halsband. Jag har börjat gilla fåglar väldigt mycket, speciellt som mönster på klänningar och som  tatueringsmotiv. Som husdjur tycker jag bara de är skrikiga.

skador och doktorer

Nu har jag varit och spelat volleyboll i en timme. Det är skoj men gör ont. Min högra tumme är lite mos, men det gör inget, jag har ju en hobby!

Annars så slog jag just på tv:n, och nu kan jag inte komma över det att jag såg  Dr. House springa runt och tala brittiska i 101 dalmatiner. Även om han medverkat i många filmer så kommer han alltid vara House för mig.

 

 

en rivstart på veckan.

Min morgon började exemplariskt, jag vaknade tidigt, åt frukost och skulle just sätta mig i soffan med datorn och en kaffekopp. Då hör jag plötsligt hur det frenetiskt börjar ringa på grannens dörr och samtidigt slår det mig. Förra veckan fick vi nog någon liten lapp om att ventilationssystemet i vårt hus ska kontrolleras. Denna vecka.  Samtidgt som jag innerligt hoppas att de ska gå in till grannen börjar jag rusa runt och klä på mig, packa väskan, leta papper, sminka mig och släcka lampor. Nu sitter jag i skolan och funderar på vad som riktigt hände. Och på vad som egentligen är så obehagligt med byggkarlar i lägenheten. Panik hade jag i alla fall.

en helg i svampskogen.

Jag har tillbringat hela helgen hemma i Vallgrund. Min storebror fyllde nämligen hela 25 år på lördagen och det måste ju förstås firas. Kalasbarnet var dock borta och jagade älgar mestadels av tiden så vi hann med en hel del annat än kalasande, t.ex. det här.

 

vi slängde in barn och hundar i bilen och körde till villan

där fick Selma simma lite och öva på att apportera. Eller aabort som Matilda glatt ropade..

sedan gick vi till skogs.

och plockade lite kantareller

trevligt, trevligt.

helgens svampskörd. Det fanns så mycket  så jag nästan blev trött.

förutom att hänga i skogen så klappade vi också lite får,

och bakade en tårta. Maräng, mariannechoko och grädde. Det var himmelskt.

slutligen tog Matilda ett paket i den ena handen och Faffin i den andra, också var det kalas!

ett plagg in, ett plagg ut.

Idag har jag bland annat spontanshoppat ett par jeans. Under de senaste två åren har jag tydligen tyckt att tights är det absolut snyggaste plagget som finns och de har sakta men säkert trängt ut de flesta  jeansen ur garderoben.  Nu får det ändå vara nog. I min stora klädiver (eller anfall av uttråkning) så rensade jag bland mina kläder. Jag har nämligen bestämt mig för att boka ett loppisbord. Och? Ja ni ska veta att jag är en mästare på att hitta på ursäkter för att spara saker och mina loppisplaner slutar oftast med att jag inte vill skiljas från mina ägodelar. I söndags besökte jag Suvikirppis, ett nyöppnat loppis i Vasa och jo, jag tror ändå att mina kläder kommer att trivas där.

 

nyjeansen

ett exempel på vad ni kan fynda inom en snar framtid. Snälla?

 

keep calm.

Idag satt jag i datasalen (på universitetet, så där om någon trodde vi har en egen datasal) och höll på att gå under av tristess. Jag hade gjort skolarbeten, läst bloggar, ögnat genom facebook och scrollat genom resten av internet. Då började jag titta på hus och lägenheter och kom fram till att jag behöver någon slags förändring på hemmafronten. En flytt verkade lite väl makabert så jag valde ett enklare alternativ. Jag beställde en tavla. Motivet börjar kanske bli lite uttjatat, men jag gillar det. Ta det lugnt och gå vidare liksom.

den stora bloggfödelsedagen.

Vet ni vad? Idag fyller min blogg ett halvår. Inte någon ålder alls egentligen, men ändå något jag pysslat med varje dag. Vad tycker jag så här efter sex månader då? Jo, helt okej. Som jag förväntade mig? Ja, men lite svårare. Det är svårt att försöka vara intressant och underhållande varje dag. Och det tar tid. Inte tid att skriva, men tid att fota, flytta över bilder, bråka med minneskortsläsare, bråka med bildredigeringsprogram och slutligen tid att ladda upp bilderna. Men egentligen är det något jag har så är det just tid. Därför förstår jag inte hur småbarnsföräldrar och karriärkvinnor hinner ha så väluppdaterade och snygga bloggar. Det handlar väl om erfarenhet. Känner jag en press att blogga då? Jo, lite mera än vad jag hade föreställt mig faktiskt. Ofta skriver jag bara för att och laddar upp en bild bara för att jag känner att jag måste visa vad jag gjort. Sedan får jag dåligt samvete och tänker på en sak som Peppe skrev för ett tag sedan. Att en blogg aldrig är bättre än det senaste inlägget. Läser jag en bok så ger jag inte upp även om de första 50 sidorna är tröga. Klickar jag in mig på en ny blogg ger jag upp direkt om jag möts av en orolig layout eller ett dåligt språk. Bloggläsare är med andra ord inte en så värst tacksam publik. Så jag tycker alltså att det här är bara skit och vill sluta? Nej, nej, nej. Jag tycker att det är intressant och utmanande och försöker med alla medel bli bättre. Försöker hitta det som gör just mig unik. Och så älskar jag ju kommentarer, och att människor faktiskt bryr sig om det jag gör. Tack för att ni läser.

 

Kalas!

upphittat.

Minns ni historien om den stulna cykeln? Det gör jag, och jag har varit himmelens sur på den som tog den sedan dess. I mitt huvud har jag föreställt mig en situation när jag plötsligt ser min cykel, och planerat olika smarta saker jag kunde säga åt förövaren, både på finska och svenska förstås (märk allvaret liksom). Automatiskt har jag börjat ögna igenom varje cykelställning som kommit i min väg, hoppats, letat och väntat. Men ikväll hände det. Utanför Ollis stod den bara där och väntade på mig. Vad jag gjorde? Stal tillbaka den förstås. Och ni kan tro att jag försökte genomskåda varje krogbesökare med hopp om att hitta den skyldiga. Nåväl, cykeln är tillbaka och ordningen återställd. Jag hoppas att den som stal den fick en lång väg att gå hem.

tisdagens

Jag hittade en "dagens" hos Matilda och snodde den helt kallt.

 

Dagens humör: förväntansfull, tror det här blir en bra dag!

Dagens mående: pigg och frisk med ett konstigt ont i foten

Dagens borde: producera en hel massa text

Dagens frisyr: nytvättat som självtorkat, vilket betyder ingen frisyr alls

Dagens smink: det vanliga, concealer, mascara och ögonbrynspenna

Dagens klädsel: jeans och rutig skjorta

Dagens planer: köpa sitzbiljett, luncha, träffa mamma på stan, äta mat med min karl, gå på förfest och sedan Ollis

Dagens materiella vill ha: en ny cykel

Dagens beroende: kaffe och leverkorv, men helst inte samtidigt

Dagens tråkigaste: att jag borde besöka tritonia

Dagens längtan: nyår, för då får jag träffa en minibebis. För bebisens skull hoppas jag ändå att det är januari den dag jag får hälsa på

Dagens superlängtan: den dag när jag har en färdig avhandling i handen.

Dagens tidning: vasabladet.

Dagens låt: jag hade Born this way i huvudet när jag vaknade, så det får bli den.

 

mera ränder!

Eftersom jag nu äger en Pippikofta så måste jag ju förstås också ha en Pippimössa. Linda med den otroligt mysiga bloggen Lindas lantliga är en hejare på stickning och hon lottar just nu ut en mössa i sin blogg. In och tävla!

jag skulle också vilja kunna sticka fina saker. Egentligen kan jag nog, så länge det bara är räta maskor och rakt.

Bilden är lånad från Lindas blogg.

måndagsränder.

Godmorgon måndag! Jag är tillbaka i skolans datasal och har nu suttit här en timme helt ensam. Det känns alltid konstigt när det är tyst och tomt här i Academill, med hundratals studerande på samma plats är det annars väldigt högljutt. Decibelnivån i matsalen skulle nog i en jämförelse  få det värsta dagiset att framstå som en andaktsgrupp. Man hör knappt vad man själv tänker. I högstadiet hade vi en mätare som började lysa rött när ljudnivån blev för hög och sedan fick vi någon belöning om det varit lugnt en längre tid. En sådan skulle nog behövas här också, eller ja, en kurs i vett och etikett skulle kanske vara mer effektiv.

Poängen med detta inlägg är egentligen att jag vill visa upp vad jag fick hem för present av min halvmarathonlöpare. En pippikofta! Det finns en risk för att jag kommer ha den varje dag.

jag fick låna medaljen lite också

lördagsbastu.

Igår var jag lite upptagen. Först var jag nämligen på jobb och sedan var det festdags. Vi firade  att Fanny nyligen haft födelsedag och samtidigt sörjde vi lite att hon snart ska flytta ner till sitt Åland. För att göra kvällen extra minnesvärd hade vi i hemlighet hyrt en bastu och det var riktigt roligt. Jag älskar när folk blir överraskade och glada. Resten av natten tillbringade vi på Fontanas dansgolv, med undantag för en akut matpaus och sedan var det dags att traska hemåt med onda fötter.

bastuutrymmet var jättefint och vi (typ 15 st) hade gott om plats. Bilderna är lånade av Fanny.

 

 

fredagen den sextonde.

Så var det fredag. Jag känner att tiden går väldigt fort just nu. Scheman ska planeras, evenemang inbokas och som vanligt ser jag fram emot något som ska hända om en vecka eller om två månader. Om det är något jag borde bli bättre på så är det att istället för att gå och vänta på saker som ska hända snart, så borde jag göra mera nu. Tiden går ju så införbenat snabbt annars (ålderskrisen, ålderskrisen).

Ikväll ska jag och Jannika i alla fall klaga på våra förkylningar, dricka vin och sörja (fira?) att vi är ensamstående hela helgen. Min sambo flög nämligen till Stockholm imorse för att springa halvmarathon. Jag är lite avundsjuk på själva Stockholmsdelen, men på löpningen? Not so much.

små gulisar är lustiga att se.

Ikväll har jag vandrat runt Vasa och sett på PF:s gulisintagning. Varje år har vi ett speciellt tema och det är alltid roligt att se hur gulisarna tolkat det. Årets tema  var film och serier och vi hann se allt från turtles och dalmatiner till batmans i trikåer. Jag prioriterade dock paraplyet framför kameran så några bilder kan jag inte visa men ni kan besöka Fanny, som var lite mer aktiv med fotandet.

När jag var gulis, för hundra år sedan, så hade vi tema yrken. Av alla yrken valde vi då aerobicsinstruktörer. Det var färgglatt, fartfyllt och vi hade övat in en dans. Till Call on me, förstås.

 

glimtar av en solsemester.

Nejj hörni, regnet öser ner och jag känner att en förkylning är på väg. Jag tror att vi behöver lite Kroatien nu. Det är bara lite på en vecka sedan jag kom hem från resan, men jag skulle mer än gärna åka tillbaka.

 

Eftersom vi var 10 personer så hyrde vi ett hus. Vi åt frukost i trädgården och sedan var det bara att gå ner till stranden. Att bo i ett hus var både lugnare och mer fritt än att bo på hotell, och dessutom mycket billigare.

havet var precis så där turkost som i resebroschyrerna, plus att det var väldigt rent överallt.

På dagarna svettades vi och försökte se oss runt så mycket som möjligt. Inne i Split fanns mycket fin arkitektur, massor med uteserveringar och förstås, billiga souvenirer. Vi åkte också  ut till två närliggande öar,  och det är  något jag verkligen kan rekommendera.

Under den vecka vi var där så sjönk temperaturen aldrig under 25 grader, därför var det skönare att strosa runt på stan på kvällen. Och förstås, äta middag.  Var och vad vi skulle äta krävde alltid en lång tankeprocess..

men mest av allt så bara njöt vi.

 

ser ni ljuset?

 

Plötsligt blev det mörkt på kvällarna och det där att inte ha någon taklampa i vardagsrummet började kännas lite lätt jobbigt. Därför slog vi ihop våra händiga sidor och nu lyser det som aldrig förr. De psykiska problem och gråa hår som uppstod under upphängningen kan vi tala om en annan gång.  Fint blev det ju i alla fall.

let it rain over me.

 



Före jag traskade iväg till skolan så fönade jag håret. Det kan antagligen vara veckans mest onödigt spenderade fem minuter. Det liksom ösregnar ute. Fram kom jag ändå och nu ska jag ta itu med lite gamla skoluppgifter. Allt är precis som vanligt med andra ord. Ha en fin måndag!

om en Helsingforshelg

Det här veckoslutet har varat i en evighet. Det känns som flera dagar sedan vi åkte ner till Helsingfors, och ändå var vi bara borta en helg. Även om jag inte skulle vilja bo i "stan" så är det alltid roligt att åka dit ibland, och, så är det så himmelskt att få äta hotellfrukost. Men vad har vi gjort då? Jo, shoppat, ätit, gått på bio, haft ont i fötterna, ätit lite till och ja,  allt annat än tagit bilder egentligen.  Detta har jag ändå lyckats fånga,

en lycklig man med ny vinterjacka

ett torgloppis

 

en fasligt god cheesecake

en ytterst konfunderad biljettköpare

och tillsist, tågunderhållningen. Behöver jag säga att jag vann?

kärlek på film.

I helgen såg jag filmen Crazy stupid love. En romantisk komedi bland alla romantiska komedier kan man tro. Men icke. Underhållningsfaktorn var hög, skådespelarna duktiga (och snygga) och slutet inte alls förutsägbart. Temat är, inte så förvånande, kärlek och man får man  se alla sorter. Lycklig kärlek, obesvarad kärlek, tonårskärlek och en hel del olycklig kärlek. Hem gick jag i alla fall med filmens budskap inpräntat i huvudet. Kämpa för dem ni älskar. (jag fick en liten romantisk överdos bara av att skriva det här, men seriöst, det var så fint!)

 

huvudpersonerna, en nyskild man och en riktig badboy.

om ni inte blev tillräckligt inspirerade av mina ord, så ta en titt på denna.

tågbloggen

godmorgon världen! Jag steg upp kvart över fem idag och måste nog säga att det är en okristlig tid. Iväg kom vi oss ändå och nu sitter jag på ett tåg till Helsingfors. Där ska vi (läs min sambo) shoppa en massa nytt, känna oss storstadsvana (jämfört med vasa är h:fors en storstad, jag menar du kan ju gå 100 m utan att se någon bekant) och förstås, äta hotellfrukost. Ha en fin helg!

dagens dag.

Idag ska jag springa runt runt på Bergö hela dagen och kommer knappast blogga något alls. Om jag ska vara med i någon löptävling? Nej, jag ska hälsa på min brorsdotter. Hon skulle däremot klara av ett marathon vilken dag som helst. Den bruden har energi så det räcker och blir över.

 

den här bruden däremot börjar ha hår så det räcker och blir över. Jag borde nog ringa frissan..

 

back to the 90´s

Jag trodde inte riktigt mina ögon idag inne på Kappahl. Jag menar, klockringar? Det var det hetaste man kunde ha när jag gick i lågstadiet, och jag minns att många kämpade hårt för att få en från jultidningsförlaget. Otroligt praktisk pryl det där!

nu hoppas jag bara att klockringarna inte blivit jättetrendiga helt plötsligt..

ge mig motivation och ett bra minne.

Jag har inlett mitt aktiva studerande med att ta tag i alla gamla uppgifter som ligger och skräpar. På tisdagen var jag på topp och skrev en hel sida. En sida som betydde att jag kunde skicka in ett arbete med deadline februari 2008. Det är inte lätt när man (läs jag) saknar självdisciplin. Ännu svårare är det eftersom vi ofta ska skriva olika kursdagböcker och reflektera över saker vi varit med om. Det är inte det lättaste att försöka minnas vad som hände under en lektion för flera år sedan kan jag lova. Nu har jag ändå kommit så långt som till hösten 2010 och sitter med allt material framme, men kan för allt i världen inte minnas vad arbetsuppgiften gick ut på. Med tur så blir jag magister före jag är pensionär.

Vasa på TV!

Slå på Fst5 om ni vill se film inspelad i Vasa. Det är alltid roligt att se kända miljöer (och personer) på tv.

handlingen kretsar kring dessa tre vänner

det var en kväll på Oliver's Inn.

Det var folk det var kö det var precis som det ska, alltså helt underbart roligt. Idag utför jag nog inga stordåd, men en tur till stan för att se på Novias gulisintagning ska vi ändå klara av. Det är alltid roligt med nya studeranden och nya ansikten i stan, men samtidigt påminns jag varje höst om hur länge sedan det är vi själva var små gulisar. Ack det var tider det ska ni veta.

 

 

 

det ljuva studielivet.

När studierna inleds så drar förstås även studielivet igång. Ikväll är det höstens "första" Ollistisdag och mångamånga, inklusive mig själv, är påväg ut. Det är bara det att mycket folk och Ollis inte är en bra ekvation eftersom stället blir snabbt fullt. Därför ryktas det att folk ska åka dit redan när krogen öppnar, alltså om en halvtimme. Det tycker jag känns lite väl magstarkt och satsar därför på att lyckas komma in senare ikväll. Antagligen kommer det att sluta med att vi får köa i flera timmar och sedan ger upp och går hem, men det är värt ett försök. Kanske jag borde ta med en stol och slå läger. Ha en finfin tisdag!

k

 

 

höstens fiilislåt.

Jag bara måste. Och egentligen vill jag ju ha den som video, men det blir för brett och fult för mitt estetiska sinne. Så klicka här.

 

 

 

september

 

 

Första måndagen i september. Jag ska gå till skolan på lunch. Om jag har väntat på och längtat efter den här dagen? Ja.

höstens fredagskvällar är räddade.

Ikväll fick jag ännu ett säkert tecken på att hösten är här. Idol har nämligen börjat på TV4. Jag har nog sett de flesta avsnitt sedan programmet började visas och det hör liksom till att sitta och följa med och kritisera deltagarna. Få gåshud av de som har en så otrolig talang och fnissa lite åt de som inte riktigt är lika duktiga. För alltid finns det ju något man kunde göra bättre själv.. I årets upplaga är både juryn och programledaren nya, och njäe, jag vet inte. Kanske de blir bättre med tiden. Egentligen spelar det inte så stor roll. Jag tittar nog ändå.

 

i december 2010 satt jag i globen och tittade på finalen. Det var ett himmelens jippo kan jag lugnt säga.

en vardag som inte tar slut.

Jag har inlett projekt läsa 400 blogginlägg och är nog inte anträffbar förrän typ på onsdag. Jisses så folk har gjort saker, fotat saker och framför allt, skrivit om saker. Under min semestervecka hade jag också ledigt från internätet och vet ni, jag saknade det inte en endaste gång. Nu tror jag ju nog att de några stegen till stranden och det faktum att jag inte hade någon dator är en ganska stor orsak, men ändå. Kanske jag borde dra ner på mitt surfande.

återkomsten.

Jag är tillbaka efter en så otroligt skön vecka att det nästan är förbjudet att berätta om den. Jag vill ju liksom inte göra er avundsjuka. Det har varit sol, värme, skratt och vindrickande i dagarna sju och jag kan verkligen rekommendera Kroatien som resemål. Men det ska jag berätta mera om senare, nu ska jag uppdatera mig om vad som hänt i världen (och bloggvärlden) och kramas lite med min karl.

 

turist, javisst.