vardagsbubblan.

Nu har vi varit hemma en vecka och jag vet inte riktigt vart dagarna far. Idag åt vi frukost halv elva och nu är det ju snart eftermiddag.

Ännu är vi ganska styrda av han ska äta med minst tre timmars mellanrum, för att gulsoten ska försvinna helt och därför går mycket tid åt till att fundera på när han äter och hur mycket och vilken tid han måste vakna för att äta igen. Att väcka en bebis som sover känns så himla bakvänt, men värdena sjunker stadigt och snart hoppas jag att han ska få följa sina egna rutiner.

Lite andra saker gör vi förstås ändå.

Vi har en hel del besök. Här träffar han sin kusin Matilda.

Och det betyder en hel del kaffedrickande.

Så har vi gjort vagnpremiär. Varje dag vi är ute så konstaterar vi att det nog är något vi missat med årstiden. Det är ju liksom våår.

Så besöker vi sjukhuset och tar blodprov. Efter igår trodde de ändå att vi inte ska behöva göra fler kontroller. Det hoppas jag innerligt.

Och resten av tiden bara myser vi.