I augusti ifjol drabbades Vasa av några dagar med syndaflodsliknande åskskurar och enorma regnmassor. Vasabladet la ut bilder på översvämmade korsningar och det rann in vatten i de flesta butikslokaler under marknivå. Medan allt det här pågick solade jag mig på villan i Vallgrund och hade ingen aning om att himlen öppnat sig ett tiotal kilometer bort. Därför var jag inte det minsta orolig över att fönstret i vårt sovrum stod öppet.
Öpnna fönster och syndafloder är föga överraskande ingen bra kombination och jag kom alltså hem till en mindre översvämning. Då började projekt golvkaos som nu äntligen är över.
Utgångsläget såg alltså ut så här. Ett brunt, ganska vanligt laminatgolv som sammanband sovrum och vardagsrum.
Där ser ni fönstret. Från det var det vatten ungefär 3 meter in i rummet. Det måste liksom ha regnat vågrätt. Hårtorken och matsodan är desperata torkningsförsök.
Det visade sig dock att vatten runnit under laminatgolvet och det enda vi kunde göra var att riva upp allt för att se hur det såg ut under. Det spännande med att bo i en gammal lägenhet är ju att man aldrig riktigt vet vad man kan hitta och här hade vi tur. Fram kom nämligen en ekparkett i helt okej skick.
Vi flyttade in i vardagsrummet och Andreas såg ingen mening i att försöka inreda det vettigt. Det var ju bara en tillfällig lösning medan vi funderade på nästa steg. Där sov vi sedan från augusti till december. Efter att allt var helt torrt var jag helt inställd på att slipa den gulnade parketten och måla den vit. Han sa att det skulle se ut som ett plastgolv och vi kompromissade genom att slipa och vitvaxa golvet.
Tills för en vecka sedan. Då bar vi ut allt igen och medan vi roade oss i Helsingfors så kom Kim för att slipa upp och måla golvet igen. Tre varv Betolux Akva senare fick jag alltså det jag önskat från början. Ett vitt golv.
Resultatet blev super och nu hoppas jag det ska hålla sig snyggt länge, länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar