Österrike-Italien

Vad man kan behöva en gråmulen sportlovsonsdag? Två veckor i Wien, Rom och på Sardininen. I våras firade Andreas mamma sina 50 år med att bjuda med oss på en resa till två av Europas huvudstäder. Först ett par dagar i Wien. En stad som jag inte visste mycket om men som överträffade mina förväntningar. Åk dit på en weekendresa om ni gillar att vandra runt bland gamla hus, shoppa, äta god mat och dricka vin.

Från Wien flög vi vidare till Rom. En stad som jag däremot läst och hört en hel om. I Rom underlättar det om du är intresserad av historia, för vart du än vänder dig finns en kyrka, ett torg eller andra väldigt gamla monument som berättar något om stadens historia. Det som fascinerade mig i Rom var en känsla av overklighet. Alla platser hade så mycket att berätta och det var roligt att se ställen som man läst om eller sett på film. Colosseum var fantastiskt och det fanns otaliga små ställen att äta glass eller dricka vin på. Den dagen vi skulle besöka Vatikanstaten hade italienska polisen bokat stället för konferens så vi fick nöja oss med att se påvens hem på avstånd. Vill ni shoppa så åk en bit utanför stan. Där finns Euroma 2, det största shoppingcentret jag någonsin besökt.

Det jag däremot inte gillade med staden var den hetsiga trafiken och förstås, mängden turister. I slutet av resan fick vi dessutom reda på att det flygbolag som skulle ta mig och Andreas vidare till Sardininen, hade gått i konkurs. Något som beskriver italienare rätt bra, de verkar göra lite som de vill helt enkelt.