Här kommer jag hem helt salig och trött efter en perfekt helg med villaliv och bostadsmässa. Och vad ser jag? Jo, att någon har stulit min cykel. Jag skulle förstå om jag lämnat cykeln olåst på torget (det händer) eller om vi bodde i något stökigt område. Men nej, vi bor i ett tvåvåningshöghus bland pensionärer och småbarn med en stor innergård och sandlåda. Hit har alltså någon gått in och helt kallt knyckt den. Min första helt nya cykel. Den som jag lade mitt livs besparingar på när jag var 11 år, och som länge var det dyraste jag någonsin köpt. Nu hade den nog sett sina bästa dagar, men ändå. Den var min, och man tar inte andras saker. Jag tycker nästan lite synd om det vidriga slemmiga lilla äcklet som inte har något bättre liv än att stjäla cyklar. Fan.
När jag blir på bättre humör lovar jag att bjuda på bilder från helgen. Nu ska jag vara sur.
Nämen NEJ!! Oj fy vad arg man blir. Vi har tydligen varit alltför lyckliga i helgen.
SvaraRadera