Livet som bokmal

Om du kommer in som ny studerande, gäst eller annars bara råkar kika in ett lågstadieklassrum så kan du vara  beredd på att läraren uppmanar eleverna att "berätta om sig själva". På en lågstadienivå går det ut på att säga sitt namn och vad man tycker om att göra. Någon kanske spelar fotboll, en annan tycker om sin playstation medan en tredje rider eller går på truppgymnastik. Jag har alltid bävat inför denna uppgift eftersom jag aldrig riktigt vetat vad jag ska svara. Ett intresse som räddade mig länge var läsningen. Jag heter Marie och jag tycker om att läsa, är väl ett helt okej svar?

Sedan kom högstadiet. Då är det inte längre helt okej att tycka det är kul att läsa böcker.  Istället  fungerade ju  alltid klassikern  "jag tycker om att vara med kompisar och att se på film" . Och ja, det tycker jag ju fortfarande om, men varför ska det vara en töntstämpel på böckerna?

Böcker är bland det bästa som finns och skulle jag läsa tentlitteratur med samma fart som jag slukar pocketböcker, skulle jag nog ha doktorerat vid det här laget.

För några dagar sedan läste jag denna bok. Jag har tidigare läst flera av samma författare och de är alla  underhållande och lättlästa men har ändå ett djup och är väldigt välskrivna. Bara vanligt vatten handlar om en  framgångsrik författare som arbetar med sin tionde bok och lever lyxliv i Stockholm. Inte en intrig som belönas med Nobelpriset i litteratur, men ändå. Tänk att sitta hemma och arbeta med något man älskar, och sedan kunna hålla sin egna bok i handen.  Drömmen!

Vill ni läsa om en kvinna som berättar om sin vardag som författare tycker jag ni ska besöka Onekligen.  Hon är dessutom sjukt underhållande och gillar snygg inredning.